Mitt bästa hästminne.

Mitt bästa hästminne... Har ju hur många som helst.

- Men vinsten med Herkules i våran enda LB.

- Varje sommar jag hyrt Mira har vart bäst!

- Andra LBn med Artax, jääävlar vilken känsla vi fick där! En helt jävla klockren runda! Förutom jag då som glömde vägen men... Vi bortser från det!

- Första gången jag red Appe! Haha ganska komiskt, han var hur smal som helst, stel och seg. Sur i boxen, Kunde bara gå i superlåg form, orkade inte bära sig i högre. Kändes som att sitta på en häst på 30 år. Men jag såg bortom allt det där och jag blev helt förälskad! Marita sa: Vad tyckte du då? Jag: *Mållös* Han är helt underbar! Han ska bli min tävlingshäst!
Och se hur det blev ;) Sen dess har jag ridit han hela tiden. Fast nu är han ju piggare, orkar bära sig i en korrekt form (nästan, inte långt ifrån. Lite för låg än, men det kommer, det kommer!). Han är bättre i hullet, och perfekt att rida på och allt, åååh Appe <3

(tyvärr ingen bild från detta)

- Och Herkules när han hade haft en period när han bara stannade hela tiden, och så tog jag med honom på en tävling utan att ha ridit honom på jättelänge för Ilona blev halt (jag slutade tävla Herkules långt innan detta då, innan han började stanna och allt det). Jag fick ta honom men dom sa att jag inte skulle vara arg på honom om han stannade för han var så osäker. Inte för att han för dum liksom. Men jag gjorde precis som jag alltid gjort med Herkules, han är lite speciell, han behöver massor med uppmuntran och hålla i tyglarna kan jag ju bara drömma om. Jag sa till Herkules: "Nu gör vi de här du och jag, nu visar vi dom att du inte alls är en dum ponny som stannar. Inte med mig iaf, du och jag är bäst, det vet du" Och så går vi in och nollar och leder tills typ sista ryttaren puttar ner oss men. Sen fortsatte jag tävla honom några gånger och vi placerade oss varenda gång, och alla var förvånade över Herkules, men jag vet ju att vi kan han och jag, Heidi och Herkules, så som det alltid skulle vara. Vi hade något speciellt. Min älskade lilla ponny.