Bortförklaringar...
Alla hästmänniskor är ju riktiga baddare på att bortförklara sig! Det hör man jämt, efter tävling, träning, ja vad som helst. Alltid är det något som gjort att det blev som det blev. Det handlar aldrig om ryttaren.
Det är väldigt mycket:
Det var några funktionärer för nära.
Dåligt underlag.
Hästen var trött.
Hästen hade nog träningsvärk.
Hästen var för pigg.
Jag var lite trött så orkade inte göra så mycket.
Hindret stod konstigt.
Min häst stannar alltid i kombinationer.
Jaja, ni fattar vad jag menar... Det är segt att lyssna på och vissa personer kan ju gå väldigt långt med dessa bortförklaringar. Förklara bort precis allting. Innerst inne är man en OS-ryttare ungefär, men det råkar alltid dyka upp massa dåliga grejer...
"Hästen var trött" - Är den sämsta... Det hör man jämt. Men är det inte meningen att man ska träna upp sin häst inför tävling alla dagar i veckan för att den just ska orka med en tävlingsdag? Eller vad tränar man annars för? Hästen ska ju vara på topp!
Jaja, nu blev det lite flummigt inlägg men... Asså man ska inte ha massa bortförklaringar. Mest bara ta åt sig av sina misstag och lära sig. Man kommer inte längre av att skylla bort det på annat. Man får tänka tillbaka på vad som gick fel och göra det bättre nästa gång.
Vissa när dom kommer hem från tävling så får man höra en hel bibel med varför det gick som det gick (om det gått dåligt). Ofast inget ryttarfel utan det var allt annat. Det var så och så och så. Det var framridningen, tävlingsbanan, framhoppningen, hästen och en massa grejer det var fel på. Men åker man på tävling får man väl räkna med att det inte är precis som man vill jämt. Man får göra det bästa av situationen.
Jag själv skyller alltid på mig själv, eftersom mitt självförtroende som ryttare ligger på 0. Enda sen jag gick över till storhäst känns det som om att allt skiter sig. Jag kan aldrig se några avstånd, jag klantar mig alltid och jag tror verkligen inte på mig själv som ryttare. Jag vet ju att jag gör fel jämt och jag passar för tillfället bättre som dressyrryttare. Därför just nu har jag aldrig några bortförklaringar förutom att jag suger.. Men vi får väl hoppas att min tid kommer den också! Var detta en bortförklaring? :D haha...
alla har ju dåliga dagar, även hästar.
En häst kan ju vara sjukt seg en dag. Då måste man ju kunna få säga det, men kanske mer så här då.
"Han va sjukt seg, JAG kunde inte rida fram honom."
Då bortförklarar man ju, men man skyller inte ifrån sig.
Rena bortförklaringar är en sak tycker jag, särskilt om man skyller på hästen. Men om man säger att man är sjuk och därmed kasnke inte orkade rida så är det väl inte fel?
Det är svårt att gå upp ifrån ponny till stor häst, ruskigt svårt! Jag har i och för sig aldrig ridit ponny på det sättet, men min första egna häst var en tysk ridponny som hade vuxit över så hon var ca 155i mkh. Med henne var det aldrig några problem, bara att styra och åka med, se till så att man kom någorlunda rätt liksom. Nu har jag en stor häst på ca 170. Det är ett helt annat sätt att rida och det tar tid att lära sig. Först nu (efter ca 3år) börjar det lossna för oss i hoppningen. Först nu kan jag som ryttare hjälpa honom fram till hindren ordentligt. Och ändå så tränade jag stadigt på 120-130 med ridponnyn;)
Det där med bortförklaringarna hatar jag också. Tror tyvärr att mycket är mentalt hos ryttaren, man kan inte erkänna att man har gjort fel.. Synd att det tar så lång tid för vissa att växa upp! :)
SV: okej :) fast jag har faktiskt varit med om funktionärer som stått i vägen också! :P skrek att de skulle flytta på sig men de blev fel ändå så jag inte kunde rida den vägen. så det finns fel och det finns bortförklaringar, men sådana är ju vi människor. :) bara man inte skyller på hästen så!
vad du klagar :P
Är det inte jobbigt att vara så negativ precis hela tiden?
Precis, man ska som ryttare se till att hästen verkligen ORKAR ta sig igenom en bana. Det står väl tom i TR att det är ryttarens ansvar att se till att hästen är i tävlingsgott skick, dvs i kondition!
Håller med till tusen! Bortförklaringar är något av det värsta jag vet, varför inte bara erkänna att man som ryttare inte gjort något vidare jobb, vare sig det rör sig om förberedande arbete eller på tävlingsplatsen?
För det första tycker jag att det är mycket bättre med s.k bortförklaringar än att bara tänka att man själv suger.
Sen så dessa bortförklaringar kan ju vara en ORSAK till att det gick dåligt men om man inte är helt hjärndöd måste man ju fatta att det ligger mer bakom än att det var dåligt underlag och hästen var trött osv.
