Hoppträningen gick så sjukt jävla bra. Asså det var inte samma häst!!! Vi hoppade ute för första gången på året nu, med denna gruppen alltså. Och första gången jag och Appe hoppade ute.

Han var klockren träningen igenom. Jag svävar på rosa små moln... Inte en enda miss på hela träningen! Och det sa min tränare också, fattar ni hur gött det känns? Att ha hoppat och kommit perfekt på varenda hinder?! Haha, det är ju rätt ovanligt för mig, då jag rätt råkar ut för lite missförstånd och sånt som händer.

Vi hoppade en båge med två räcken och så en oxer där emellan fast på en volt. En väldigt liten volt. Han hoppade mig ur sadeln nästan! Svår övning men vi fixade det bra!

Sen hade vi två linjer. En med fyra korta språng och en med fem långa för att vi skulle träna på att både kunna ta tillbaka galoppen och länga galoppen på olika distanser i samma bana. Räcke in, oxer ut på det långa, räcke in och ut på det korta. Klockrent. Inget mer att säga. Hoppade upp till 1 meter på detta.

Sen en bana av detta, med först linjen med fem långa språng. Sen linjen med fyra korta. Sen en enkel oxer på långsidan. Hoppade banan på kanske 1 meter. Och det gick super! Det gick så bra det kunde gå helt enkelt. Jag är chockad.

Inomhus är han ganska seg, drar åt vänster, hoppar in i hinderstöd, står emot lite ibland, vinglar mot hindrerna. Men nu idag... Asså han DROG mot hindrena. Han sög verkligen tag i hindrena och han tyckte verkligen det var roligt. Har aldrig varit med om att han dragit så innan, eller vart så pigg och glad. Han hoppade mitt på hindret av sig själv, vinglade inte ett dugg. Och han var ganska mjuk från början. Vi skulle kunnat hoppa hus idag! Så jävla grym är han. Helt amazing. Jag var lycklig hela tiden. Jag hade världens största leende inombords. Vi hade roligt idag när vi hoppade för första gången. Sådär riktigt roligt så att man aldrig vill sluta, sådär lycklig så att det smittar från häst till ryttare och tillbaka. Sådär lycklig att man verkligen är ett team och inget går fel. Vi var verkligen ett. Han litar på mig och jag litar på honom. Vi kommer nog bli riktigt bra tillsammans. För nu har vi hittat varandra och den ärliga viljan och suget att hoppa. Idag var vi lyckliga tillsammans. Han är min stjärna. Och att jag tvivlar inte längre om han är rätt, för nu vet jag, det är han. Nu gör han mig lycklig och jag längtar att få se honom och träna med honom igen. Det är känslan jag letat efter och nu är den funnen. Så nu ska jag inte tvivla mer. Detta är så rätt det kan bli. Precis som det är med Madam. Jag har hittat tävlingssuget igen, suget att träna. Jag har hittat DET igen, och här ska det stanna.

Ibland glömmer jag varför jag bytte ut Madam, men idag kom jag på det igen.
Älskade lille Appe. Han är min bebis. Han är bäst. Jag ööönskar att han var min.
Jag älskar honom.

Så vi kanske gör tävlingsdebut i slutet av maj på Essungas gräsbana förövrigt. Omgång II av gota.

Asså känslan jag har inom mig nu är obeskrivlig. Karin gav både mig och Appe så himla mycket bra beröm så nu höjdes mitt ryttare-självförtroende!!! Hela gruppen var fascinerade över Appe idag! Han var så jävla bäst. Ni har nog hört det nu men haha... Jag älskar honom ♥

Inga bilder tyvärr... Långt inlägg också... Men asså jag har så mycket lycka att skriva ut haha! :D

Mitt liv hade vart perfekt om jag hade Madam och Appe. Dom gör mig lika lycklig båda två. Mina små lyckostenar. Mina älskade, underbara och finaste vänner. Dom bästa vännerna man kan få.