Min första kontakt med Challe var vintern mellan 2004 och 2005, då jag fick rida honom för första gången. Han var pigg och glad, en otroligt fin ponny som verkligen lyssnade på minsta vink. Han kändes välskolad trots att han egentligen inte var det, just för att han var så oerhört känslig.

Tiden då Challe på riktigt vann mitt hjärta var dock flera år senare, våren 2006 närmare bestämt. Jag behövde en dressyrponny då Yellow började bli lite liten. Challe var vid det här laget en ganska duktig dressyrponny som tävlat en del med fina procent och placeringar. Med andra ord var han en perfekt ponny för mig.

I maj 2006 gjorde vi vår första start tillsammans, i Herrljunga, där man arrangerade Ponnyallsvenskan div. III. Det gick väl så där för oss, men jag var strålande glad i alla fall. Challe skötte sig utmärkt även om han blev lite springig och okoncentrerad i lagklassen. Det var en godkänd tävlingsdebut av oss i alla fall.

Tiden gick och allt eftersom började jag fastna mer och mer för hoppningen då det var det som Challe själv föredrog. Visst var han en duktig dressyrponnyn, men det var på hoppbanan som han verkligen trivdes. Jag tyckte då att han var lite obehaglig att hoppa, han var stark som en oxe och tog så gott som alltid kommandot och sprang iväg med mig. Inte så kul.

Jag tvingades göra någonting som jag råder alla där ute att hålla sig i från så långt det gåt - jag betslade upp. Med starkare saker i munnen blev Challe snart mer lätthanterad i hoppningen och snart började jag att fatta tycke för det också.

Vi började vara med på hoppträningar och jag la allt mer mina planer på en karriär som dressyrryttare åt sidan. Eskadronlindorna bytter mot Veredusskydd och kandartränset blev till ett pullarträns. Trots att Challe aldrig stannade och alltid gjorde sitt bästa var han egentligen ingen lätt ponny att hoppa, han var antingen för stark eller för känslig, sparkade bakut om man blev för tung i sadeln och skulle alltid, alltid, alltid hoppa så nära hindren som bara möjligt. Han var het och det var svårt att få ut galoppen på honom, ni skulle bara veta vad jag kämpat med den här ponnyns galopp genom åren. Trots de här små problemen var han den perfekta ponnyn för mig. Han har lärt mig så otroligt mycket genom åren.

Vår första hopptävling slutade katastrofalt. Challe, som redan innan var supertaggad och superstressad fick panik inne på framhoppningen och jag åkte av med en stukad handled som resultat... Vi höll oss från tävlingsbanorna i någon månad innan det var dags igen. Med öronproppar i den luddiga, vita öronen nollade vi vår första tävlingsstart och var bara 12 hundradelar från placering. I lagklassen hade vi ett ner i grunden och det var faktiskt den enda gången som vi inte var felfria i en fas 1 under alla våra lagklasstarter. Challe var alltid bäst när det gällde som mest.

Bara två dagar senare hoppade vi Skol-DM och jag håller nog fortfarande det som en av de roligaste och bästa tävlingar jag var med om under min tid med Challe. I förklassen kom vi 8:a och i lagklassen blev vi 4:a både individuellt och med laget. Snacka om lyckad tävlingsdag!

Min tid med Challe kom att bli den bästa i mitt liv, de 3,5 åren jag fick tillsammans med honom är någonting jag alltid kommer att se tillbaka på och sakna. Challe var min bästa vän och han är fortfarande en av de bästa vännerna jag haft. Jag älskar honom så oändligt mycket och jag fasar verkligen för den dag då han inte längre kommer att finnas hos mig. Han är mitt allt.

Under våra år tillsammans hann vi uppleva så oändligt mycket. Tävlingar, vi tävlade tom. LB i både hoppning och dressyr med fina resultat. Vi avslutade vår tävlingskarriär tillsammans på bästa sätt genom att vina 2/4 av våra sista starter. Challe älskade att tävla och var en ängel att ha med sig på tävlingsplatsen. Han var en fantastisk omhoppningsponny som bokstavligen kunde vända på en femöring och det ska mycket till för att jag ska hitta en sån fantastisk häst igen. Kanske var han min number one, kanske var han min once in a lifetime-häst.

Vi hann utvecklas så himla mycket tillsammans, det var han som gjorde mig till den ryttaren jag är i dag och det är han som räddade mig från dressyrträsket, haha. Skämt åtsido, vi utvecklades verkligen enormt mycket tillsammans. Vi hann uppleva så himla mycket tillsammans och ja... Jag har egentligen inte ord till allt. Ett av de bättre minnena är från sommaren 2008 då jag hade Challe hos min tränare. Vi red på uteritter, tränade, bara lekte och hade det så otroligt kul.

Jag vill verkligen tacka Challe för den bästa tiden i mitt liv, jag vet att jag är helt osannolikt tjatig just nu men jag tror inte att ni förstår vilken galet perfekt ponny det här är! Som min ena tränare en gång sa... "Challe är en elitponny på sin nivå" och han var verkligen den perfekta ponnyn för mig, han var den ponnyn.

Numera börjar ju Challe bli lite till åren, i år fyller han 16 år och är nu min lillasysters lilla älskling. Han liksom Evelyn har blivit en riktig liten familjeälskling och till och min pappa har ridit på honom, haha! Han är så himla snäll den här ponnyn, en riktig liten drömponny. Min sagoponny. Checka filmen som jag klippte ihop på honom så här på kvällskvisten!