Provridningen då... Först och främst måste jag påpeka att det inte var någon provridning för köp (eventuellt senare dock), det är lite småkomplicerat så jag får väl dra hela historien här!

Sedan något år tillbaka så har jag ju ridit min mammas fd. jobbarkompis ponnyer och även en av hästarna i grannstallet (Menorca) och då ägaren av stallet ska ha barn i sommar så behöver hon hjälp med sin fyraåring (Nikolas) och ett sådant erbjudande tackar man ju inte nej till, särskilt då det är en väldigt fin häst. Han är egentligen till salu, så vem vet... Det kanske blir till att köpa. Egentligen så vill jag ju inte ha något yngre än 6 år, men det finns ju förstås undantag.

Nikolas, eller Niko som han kallas är en 4-årig (-07) tysk valack e. Couleur Rubin - Hamilcar. Han är inriden och inhoppad, men kan ännu inte så mycket. En otroligt snäll, söt och charmig liten häst som verkligen fångade mitt hjärta från första sekund. Har fått bra kritik på hopptekniken och galoppen, så det här är helt klart en framtida fin tävlingshäst.

Nu till ridpasset, kände bara igenom honom och åh, herregud vilken fin häst. Hoppade bara någon liten sockerbit, kändes lite overkill att göra mer när allt är som det är och jag inte känner honom. Men ja... HERREGUD. VILKEN. HÄST. Kan man vara förälskad och kär i en häst? I så fall är jag det, för den här lilla killen var verkligen inte som någonting jag suttit på tidigare.

Helt otroligt glad och positiv till allting, även om han var lite tittig och nervös så kändes det verkligen som om han litade på mig bara jag höll mig lugn. Ville verkligen göra rätt för sig och när jag berömde honom så blev han lite bockig, alltså inte sådär överdrivet utan bara lite glädjeskutt, och sånt är ju kul!

Det är inte ofta jag fastnat för en häst vid första ögonkastet. Det här var blott andra gången det hände. Förra gången var det Pablo, och likheter finns ju faktiskt. Båda två är fuxar med bläs och lika glada och positiva. Jag hoppas verkligen att det blir något bra av det här!