2011-03-25 15:27:00
Hästarna i mitt liv - del 2 av 7
Som del två på den här följetången kommer jag att presentera den ponny som funnits hos mig allra längst, från augusti 1996 till december 2008, i lite drygt tolv år med andra ord. Hon hette Evelyn och var ett bedövande sött litet C-ponnysto med de finaste av ögon. Hon vann mitt och min mammas hjärta från första stund, redan när jag var knappt fyra fyllda år. Hon hade verkligen det där lilla extra.
Hon var den andra ponnyn jag red på ridskolan och jag var snart helt fast för henne. Förvisso var jag livrädd för henne i stallet då hon bet framåt och sparkade bakåt, så oftast var det mamma som fick borsta, sadla osv. Att rida var hon betydligt bättre, hon var visserligen ganska slö och envis, men på den tiden var det precis vad jag gillade. Hon var tjurig på andra hästar och sparkade åt dem som kom för nära, vilket ledde till att jag ofta sneglade bakåt när jag red, haha...
Evelyn var en korsning mellan Fjording och New Forest, född 1988 och uppväxt i Hudene utanför Herrljunga i Västra Götaland. Där stod hon fram till det att hon var sex år och ska ha tävlat en del i hoppning (LB-LA), det är dock ingenting jag vet säkert men enligt säkra källor ska det vara så. 1994 kom hon till Alingsås Ryttarsällskap, eller Alingsås Ridklubb som det hette på den tiden. Då var hon bara sex år och precis skogstokig! Hon reds bara av ridlärarna och kunde då och då dumpa sina ryttare ute i skogen för att sedan glatt galoppera hem själv!
Året var 1996 och det var alltså då hon travade in i mitt liv. Åren gick och vi hann hoppa en himla massa Clear Rounder och klubbtävlingar, jag tävlade ingenting utöver det under åren jag red Evelyn men det var en nivå som passade oss alldeles utmärkt. Hon gav mig otaliga rosetter och fina rundor och trots att jag var lite smårädd för att hoppa så fick hon mig att älska hoppsporten.
Hon älskade att hoppa, men hon var alltid lugn och stabil, vilket passade lilla rädda mig ypperligt. Vår finaste merit kom på klubbmästerskapet 2007, då vi vann dressyren (LB:0 62%) och kom 4:a i hoppningen, var bästa ridskoleekipage och kom tvåa totalt, bara slagna av ett ekipage som till vardags tävlade Msv B hoppning och LA dressyr!
Det var egentligen meningen att vi skulle köpt Evelyn, vi la ett väldigt högt bud jämfört med vad hon var värd men tyvärr så ville inte ridklubben sälja henne då de helt enkelt inte tyckte att det var bra för gamla hästar att flytta... Tro mig, sällan har jag varit så bitter som då. Som tur är är den ridskoleledningen nu utbytt!
Vårt bästa minne tillsammans var sommaren 2007 då jag hade henne ute hos min tränare Sandra Björneland, Heidi hade Mira på samma ställe och vi hade det otroligt kul. Ett gäng tjejer boende i över en månad i en stuga ute på landet, med ponnyerna ute i hagarna, kan det bli bättre? Vi hade det otroligt kul och jag kan utan att ljuga säga att det var den bästa sommaren i mitt liv! Vi red på galna långritter hade tävlingar och tja... Vi hade sjukt kul!
Evelyn var verkligen min bästa vän och under några år så var jag i stallet varje dag och pysslade med henne. Hon var verkligen mitt allt och hon kommer alltid att ha en väldigt, väldigt stor plats i mitt hjärta.
Evelyn somnade in den fjärde december 2008, då hon några dagar tidigare drabbats av en hovbensfraktur när hon stod i stallet. Jag minns de sista dagarna tillsammans med henne som om det vore igår, vi bäddade hos henne med massor av halm och köpte henne så mycket godis hon kunde äta (en jävla massa vill jag lova) och bara var där med henne. Hon hade så fruktansvärt ont och hade blivit så gammal och trött det sista året så det var bäst att det blev som det blev trots allt.
Tiden efter att hon tagits bort kändes så konstig för mig, trots mina tolv år på Nygård så hade jag aldrig varit i stallet utan att hon varit där, hennes plats var tom och hela mitt hjärta avr tomt... Jag saknar henne än i dag och jag kommer nog alltid att göra det. Hon var en fantastisk ponny och en fantastisk vän som alltid kommer att ha en enorm plats i mitt och min familjs hjärtan. Tack för allt.
