Samshield - Roeckl - Pikeur - JIN - Hackett - Tretorn - Supreme Browband - Equiline - Anna Scarpati
Eleonor önskade en orange outfit så då fick det bli en blå/orange sådan! Två väldigt fräscha färger enligt mig, har själv bland annat ett Anna Scarpatischabrak och en Christina Sporttröja i de färgerna! Funkar väl på de flesta hästar men framförallt bruna, mörkbruna, svarta och skimlar om ni frågar mig (och även skäckar/tigrerade i dessa färger).
Kommer att fortsätta att lägga upp era önskeoutfiter så det är bara att önska på! De som står på kö just nu är följande...
- Jag bodde i farmor och farfars hus, alldeles själv. Och det var kolsvart och det fanns inga lampor. Jag hade typ smått panik. Och det gick verkligen inte att låsa dörrarna! Utanför var det snöstorm. Så kom det någon och knacka på dörren... Haha och där stod alla ridskolehästar från Alingsås och ville komma in. Prata kunde dom också... Okej, sa jag. Och så spred dom ut sig i huset. Vid matbordet, tvn och källaren. Och så pratade dom med varandra.
Sen kom Tuma alldeles ensam sist, och hon frös. Så hon fick också komma in. Sen säger hon "Kan du släppa in min mamma också?" Hm, jag kollar ut genom fönstret först och så är hennes mamma en isbjörn!
Hahahaha, jag sa: Eeeh Tuma jag kan inte släppa in din mamma, hon är en isbjörn. Så sprang jag för att låsa dörrarna igen, för att hon inte skulle komma in, men det gick inte. Ännu mer panik, sen hör jag hur hon kommer in genom källardörren.
Samshield - Supreme Browband - Kingsland - Kingsland - JER - HV Polo - Animo - Tretorn - Scapa
Sofia ville se en ren och skär B-ponnyfärg och vad är mer förknippat med B-ponnyer än just rosa? Visst kan det nog bli än mer B-ponnyaktigt - med rosa träns och grejer - än bilden ovan, men det är så här jag hade velat se ut som liten B-ponnytjej i alla fall! Är helt förälskad i stigbyglarna, färgen är verkligen perfekt!
Jag sitter och funderar. Nu tänker jag på hästar. Hästar jag saknar, tider jag saknar. Herkules. Artax. Det går inte att beskriva. Jag vill så gärna ha tillbaka allt det där.
Mitt liv var så himla perfekt, vilket jag inte insåg. Jag behöver Herkules och Artax mer än vad jag behöver mina vänner, mer än vad jag behöver min pojkvän. Mer än vad jag behöver mat och sömn. Allt var så bra. Jag var en liten tönt, jag hade inget liv. Jag hade bara mina ponnyer. Dom var mitt liv. Och vissa stunder älskade jag det livet.
Men ändå hatade jag mitt liv. Jag var liten, tjock och ful hästtjej. Jag var ledsen för att jag inte hade många vänner, inga killar ville ha mig, jag var inte som alla andra, och gjorde som alla andra. Jag kanske var lite efter i livet. Sen fick jag allt det där, vänner, pojkvän och jag fick göra precis som alla andra. Men gjorde det mig lyckligare? Nej, inte ett jävla dugg. Då fattade jag ju att ponnyerna betydde ju så mycket mer än att vara någon. Att ha tusen vänner och supa varje helg.
Och nu i efterhand saknar jag det något så enormt. Fan vad jag saknar tiden då jag var den lilla töntiga hästtjejen som la ner hela sin själ i att ta hand om sina ponnyer. Åh. Livet är inte så jävla märkvärdigt. Jag vill inte vara som alla andra. När man är annorlunda, så vill man vara precis som alla andra. Sen när man testat att vara som alla andra, så saknar man att vara sig själv. Den man egentligen är. Men nu vill jag inte vara den gamla Heidi, nu har jag förändrats. Och det blir aldrig samma sak igen. Jag vill vara liten, med Herkules och Artax vid min sida. Föralltid.
Så länge det inte går, så stannar jag hellre här. Då skiter jag i att lägga ner min själ på hästarna. Det är inte äkta längre, bara ibland. Med Herkules och Artax var det så äkta det kan bli, jag åkte till stallet varenda dag för att jag ville. Nu är det mer för att jag måste. Utan dom så är det inte roligt längre, jag har tappat lusten.
Lång och ovärd text. Jag vet att det finns sjukt många som bara längtar tills dom får byta till storhäst. Men finns det någon som mig? Som tappat gnistan när man inte längre kan tävla ponny, och dom säljs vidare. Eller är jag helt ensam? Jag tycker inte det är samma sak längre, rida är ju kul men just tävla. Jag har faktiskt ingen lust att tävla längre. Hur ska jag få tillbaka suget?
Nu kände jag bara för att jag behövde hissa mitt favoritmärke inom ridsporten! Jag talar om John Whitaker. Alltså allt dom gör är snyggt, bra kvalitet och ja... Bäst!
Finns det något dom inte tillverkar? Jag tycker nästan dom har alla grejer som finns! Allt från ridkläder till lädergrejer och utrustning. Och liksom allt är verkligen snyggt.
Ni kan väl inte annat än att hålla med eller?!
Synd att självaste John inte är så snygg bara. Haha.
Nu ska jag upp till stallet och träffa BG, vi ska på möte! Det är nämligen så att Tobbe Larsson kommer till vår klubb, Alingsås Ryttarsällskap den 25:e april och då ska vi hålla i ponnyridningen som ska vara under pausen. Det ska bli superkul att se på clinicen i alla fall, Tobbe är ju så dukig och hans hästar är så fina. Är det någon som läser bloggen som ska dit?
Då var Blogg.se's strul över, skönt... Mailade dem och fick veta att det var en massa driftstörningar, men nu är vår blogg tillbaka igen efter att ha legat nere i ett dygn. Saknat oss?
Är det bara jag som lagt märke till att Dyóns nosgrimmor är ganska små i storlekarna eller är det något allmänt känt som jag helt enkelt missat?
Dessa träns är de Dyónträns som jag haft förmånen att äga, en sak har alla haft gemensamt (förutom att de är jäkligt snygga alla tre!) och det är att nosgrimmorna är förbaskat små. På Challe till exempel var jag tvungen att antingen göra extra hål eller köpa en nosgrimma i strl. full för att det skulle funka. Detta har jag även drabbats på när jag har haft tränset på Kiara, och då har hon ändå ett ganska litet huvud. Samma sak med Kadoor igår, nosgrimman var liten men resten satt bra!
Först fixade jag alla stallsysslorna! Sen red jag. Han va faktiskt inte så pigg som han brukar, han har lugnat sig lite nu! Jag red mest runt, gjorde inte så mycket skolor. Haha jag vågar inte det för att han har spatt och så, så då känns det som att jobba han i skolor gör saken värre. Men kanske något jag inbillar mig.
Hoppade två små räcken också. Och det tyckte han var roligt. Och då blev han lite piggare iaf. Sen känner jag mig stor när jag rider på honom. Vilket jag gör på alla ponnyer efter att ha ridit häst länge nu. Känner mig typ stor på Madam... Haha... Får hoppas att jag inte är så enorm som jag känner mig.
Har lite söta bilder på Presley men blogg.se vägrar lägga upp dom så...
Har skrivit en massa inlägg under dagen, men inga kommer upp!? När jag bloggar på mina andra bloggar så kommer inläggen upp direkt men här syns de inte, blir så trött... Har ingen aning vad det beror på men tids nog kommer väl inläggen upp antar jag. Gissar på att det här inlägget inte heller kommer upp, men då får ni i alla fall en förklaring lite senare på varför det vart så glest på bloggfronten under dagen.
Provridningen då... Först och främst måste jag påpeka att det inte var någon provridning för köp (eventuellt senare dock), det är lite småkomplicerat så jag får väl dra hela historien här!
Sedan något år tillbaka så har jag ju ridit min mammas fd. jobbarkompis ponnyer och även en av hästarna i grannstallet (Menorca) och då ägaren av stallet ska ha barn i sommar så behöver hon hjälp med sin fyraåring (Nikolas) och ett sådant erbjudande tackar man ju inte nej till, särskilt då det är en väldigt fin häst. Han är egentligen till salu, så vem vet... Det kanske blir till att köpa. Egentligen så vill jag ju inte ha något yngre än 6 år, men det finns ju förstås undantag.
Nikolas, eller Niko som han kallas är en 4-årig (-07) tysk valack e. Couleur Rubin - Hamilcar. Han är inriden och inhoppad, men kan ännu inte så mycket. En otroligt snäll, söt och charmig liten häst som verkligen fångade mitt hjärta från första sekund. Har fått bra kritik på hopptekniken och galoppen, så det här är helt klart en framtida fin tävlingshäst.
Nu till ridpasset, kände bara igenom honom och åh, herregud vilken fin häst. Hoppade bara någon liten sockerbit, kändes lite overkill att göra mer när allt är som det är och jag inte känner honom. Men ja... HERREGUD. VILKEN. HÄST. Kan man vara förälskad och kär i en häst? I så fall är jag det, för den här lilla killen var verkligen inte som någonting jag suttit på tidigare.
Helt otroligt glad och positiv till allting, även om han var lite tittig och nervös så kändes det verkligen som om han litade på mig bara jag höll mig lugn. Ville verkligen göra rätt för sig och när jag berömde honom så blev han lite bockig, alltså inte sådär överdrivet utan bara lite glädjeskutt, och sånt är ju kul!
Det är inte ofta jag fastnat för en häst vid första ögonkastet. Det här var blott andra gången det hände. Förra gången var det Pablo, och likheter finns ju faktiskt. Båda två är fuxar med bläs och lika glada och positiva. Jag hoppas verkligen att det blir något bra av det här!
När jag tog in Trullerulle från hagen i dag så visade det sig att han trampat av sig en sko, och hoven var inte i så fint skick så han fick gå in i boxen tills hovslagaren kommer i morgon och kan se över honom. Ingen ridning på honom med andra ord, men det var kul att se honom igen!
I stället fick jag markarbeta lite med Mena som står i grannstallet, har hoppat henne några gånger förut och det är en sån himla fin häst... Hon börjar ju bli lite till åren men är verkligen läromästare personifierat. Eller ja, hästifierat kanske man ska säga.
Red i kanske 40-50 minuter och tog det rätt lugnt då jag dels har världens träningsverk efter gårdagen och sedan så mår jag ju fortfarande inte särskilt bra och att ta ut sig allt för mycket är ju bara idiotiskt. Skuttade över lite sockerbitar och travade över cavalettis, jag behöver ju inte göra så mycket mer än att styra och tänka på positionen för hon är verkligen helt grym...
Efter en lite längre uppvärmning så gjorde vi denna övning, öppna på medellinjen, och sedan räta ut och trava över fyra bommar. Då hon gärna samlar ihop sig väldigt mycket i öppnan så gäller det att få fram henne ut ordentligt. Superbra övning, kan verkligen rekommendera den!
Enda riktiga galoppjobbet förutom när jag red fram var på en volt över fyra sockerbitshinder, kändes som att det skulle bli lite tight då hon har en helt makalöst stor galopp men åter igen förundrade hon mig genom att agera dressyrhäst med tripptrippgalopp.
Om jag är nöjd? Det är bara förnamnet! Första gången jag över huvud taget tar mig över en bom sedan i januari och det går helt strålande. Min egen insats var väl egentligen svår att betygsätta, det blir ju lite så när man sitter på en klocka till häst. Fina, fina Mena!
Jag ska inte åka och rida på någon Trulle men däremot på en liten Presley! Får se vad jag kan hitta på med honom idag... Kanske samma som jag gjorde med Artax igår. Roligt ska det bli att rida på Presley iaf! :D
Nu åker jag till stallet och känner lite på Trulle*, ska bara känna igenom honom då han inte är särskilt mycket riden det senaste. Han lär ju vara tokpigg... Ska ju provrida en liten unghäst också, det ska bli spännande! Mer om det senare...
* För er som inte hängt med så länge så är Trulle (egentligen True Lies) en 6-årig irländare som jag rider. Han står i samma stall som Miranda stod förut och köptes in för att jag skulle ha en ungponny att utveckla. En riktig kanonponny, han var inte hoppad när jag började rida honom men innan han blev skadad så hoppade vi i alla fall bana på 90 cm felfritt. Trulle blev tyvärr ganska allvarligt skadad i höstas och har slått upp skadan ett par gånger, men är nu fit for fight. En väldigt het och stark ponny, en typisk irländare!
Håller på att rida in mina nya stövlar. Har ridit med dom två gånger och jag lider... Nu har jag fått två stora sår efter träningen idag... Stela är dom också... Någon som vill rida in dom åt mig? haha.
Just nu sitter jag och fixar skötarlistor! Och ordnar för skötarmöte, som jag helst av allt vill slippa... Men fick order av chefen, Lovisa, att jag måste.
Det enda jag bidrar med i USS på våran ridklubb är att jag är skötaransvarig. Vilket faktiskt var min högsta dröm när jag själv var liten för jag var så arg på dom som var skötaransvariga när jag var en liten knatte som ville vara skötare! Det är inte min högsta dröm längre dock hahaha då jag finner andra saker mer intressant...
Men nu sitter jag här och kämpar iaf... Blir riktigt bra serru! :D
Vi har ju fått väldigt bra respons på våra "stallvideobloggar", måste ju bara bero på att vi är så fantastiskt sköna? Haha, nej, skämt åtsido, det är nog inte så många mer än vi själva som förstår vår humor... I alla fall så har vi fått bra respons på videobloggarna så vi tänkte fortsätta med dem, filmade i nästan 20 minuter i dag! Allt kommer ju förstås inte upp på bloggen då vissa olämpliga saker (host, Heidi, host) sägs, men mycket kommer upp! Håll utkik, ska försöka få upp något klipp redan i kväll!
I dag red jag för första gången "på riktigt" sedan jag blev sjuk och det kändes faktiskt riktigt bra, kände mig förstås lite stel och sitsmässigt var det väl inte strålande men i övrigt är jag nöjd. Red Kadoor, en 14-årig dansk valack. Har ridit honom en hel del förr och han är ofta lite loj men får man bara igång honom så brukar han gå bra. Det gäller att man har med sig honom från start och verkligen aktiverar honom med tempoväxlingar, halter, övergångar m.m.
Värmde upp som vanligt i skritt, trav och galopp, fick till ett jättefint byte på honom och det är jag väldigt nöjd med då det inte är någonting han egentligen kan.
Första övningen var en långsida upp i öppna, och sedantempoväxlingar på andra sidan. Kadoor gick väldigt bra i vänster varv men i höger var det lite svårare, han vill gärna överböja halsen och är lite stel i sidan, men mot slutet gick han fint. Sedan bytte vi ut öppnan mot slutor och det gick helt okej, här var det liksom med öppnorna lite trögare i höger avrv men åt väster var han riktigt fin!
Nästa övning var fem serpentinbågar med övergång trav-skritt-trav varje gång man passerade medellinjen. Jag tycker ju att övergångar är något av det bästa man kan göra för att aktivera hästens bakben och därför tycker jag att detta är en superövning! Kadoor svarade verkligen super bakåt men var lite trögare framåt, men med mycket skänkelinverkan så gick det bättre. Han blev lite ostadig i formen i övergångarna så det får vi jobba vidare på. Bytte ut skrittövergångarna till halvhalter och han var nästan ännu finare där!
Avslutade med tre serpentinbågar + enkla byten (dvs. galopp-skritt-galopp) på medellinjen, ibland blev han faktiskt lite springig men när jag hade kontroll på galoppen gick han riktigt bra, svarade väldigt bra framåt!
På det stora hela är jag rätt nöjd, med tanke på att jag dels inte har ridit honom på länge och dels inte har ridit ordentligt på länge. Är verkligen hur trött som helst nu, snacka om att inte ha någon kondition eller styrka kvar! Det kommer ju att ta år och dagar att bli fit for fight känns det som, men skam den som ger sig! Jätteroligt att vara tillbaka på hästryggen och i morgon blir det mer av den varan!
Med Artax! Han skötte sig otroligt bra och han var nästan en helt annan ponny idag, jobbade på som aldrig förr och blev faktiskt riktigt svettig och allt!
Vi jobbade med halvhalter och övergångar, och enkla byten i galoppen. Allt detta på serpentiner. Sen avsluta vi med lite öppnor och slutor, och allt gick klockrent, Fick en riktigt bra ridkänsla på min lille skrutt. Haha jag kände mig sjukt stor på honom, men han jobbade ju rätt i form och allt så det kan inte ha varit så hemskt för honom.
Men övergångar och halvhalter är verkligen något jag rekommenderar alla att göra! Jag gör det jämt! Man får hästen med sig, den får igång bakbenen och lyssnar bra.
Detta har inte med hästar att göra, men det har med hästbloggare att göra. Till största delen iaf. Jag personligen tycker att det finns inget värre än folk som skriver hela tiden, "bloggpaus" "jag ska sluta blogga" "kan inte blogga mer för alla anonyma kommentarer" "nu ska jag blogga på denna sidan istället" "nu ska jag blogga själv istället" "oj, nu ska jag blogga där jag bloggade förut istället" "nu ska jag göra en ny blogg" "folk kommenterar så elakt så jag slutar blogga nu"
GAAAAAAAAAAAAAAAAAH............. Snälla, om ni ska sluta blogga, så gör det. Ska ni byta blogg, så stanna på den. Och det finns inget värre än bloggpauser. Och hur jobbigt kan det vara med anonyma kommentarer? Bara att ta bort och låtsas som ingenting? Alla som säger att dom ska ta bort sina bloggar och sluta och så är ju alltid så himla starka och skiter i anonyma kommentarer, men sen så ska dom ändå sluta blogga pga av det. Så jävla störigt.
Sen ni som inte kan ren svenska och skriver som om ni kommer från arabien får gärna sluta blogga också. Eller det är väl inte rat problem om ni inte kan skriva och stava, och jag måste ju faktiskt inte läsa. Men asså vissa skriver så illa så jag får ju skämmas...
I dag ska jag rida ordentligt, eller ja, i alla fall försöka rida ordentligt för första gången sedan början av januari. VI får se hur det år, men jag hoppas självklart på det bästa! Min kamera mår för tillfället inte så bra men jag ska göra mitt bästa för att få upp lite bilder på bloggen i kväll.
I morgon ska jag rida Trulle lite, om jag minns rätt så är det första gången sedan... Jag kan inte ens minnas när det var. Han fick ju en svårläkt skada och i samma veva som han blev bra så blev jag sjuk. Lille vilden! Ska väl egentligen bara känna igenom honom då varken han eller jag är i topptrim för tillfället.
Ska även provrida en tysk 4-åring som heter Nikolas, mer än så får ni inte veta just nu, haha! Nyfikna? Håll utkik här på bloggen då, och önska mig lycka till!
Famöver ska jag även provrida en D-ponny som jag ska rida några gånger i vecka också, men den vet jag inte så mycket om ännu, så mer om även det senare!
...Till lite andra hästar jag ridit och tävlat mycket förut, som betyder mycket för mig. Eller hästar som jag älskar, som har lämnat mig för att leva på andra sidan. Hästar jag aldrig kommer glömma. (Såg att Lovisa gjorde det i ett inlägg, och jag vill ju inte vara sämre!) Nalle Puh Min allra första favorithäst, en alldeles gul liten c-ponny. Jag var väldigt rädd när jag var liten, och alla ponnyer på denna ridskolan var så himla sura och jag var rädd för varenda en. Förutom lilla Nalle Puh, han lät mig så snällt stå och borsta på honom. Och jag älskade att rida på honom. Men han led av spatt och därför var han efter ett tag tvungen att tas bort. Har tyvärr inte en enda bild på honom...
Callemero Fick bli min favorithäst då. Han var rätt snäll, en liten arab. Rädd förallting. Men han var charmig på sitt sätt. Sen blev jag mer intresserad av hoppning när vi fick börja hoppa, och det gillade inte han. Så han dög inte när jag ville hoppa clear rounder, men jag gillade honom ändå.
Tebazz Han var rolig att hoppa med så han fick bli min lilla hoppehäst. En arab även han. Gjorde min första clear round på 50 cm med honom, felfritt! Haha. Det var han som fick mig att bli en liten hoppryttare. Sen sista gången innan ridklubben la ner sin ridskoleverksamhet så fick jag rida min lilla älskling.
Wartina När jag började rida på Alingsås möttes jag av denna "farliga" häst på ca 165 cm, och då var jag själv inte så stor. Henne skulle jag rida och alla sa att hon var skogstokig. Lite rädd blev jag, men jag gav henne en chans. Jag blev skötare på henne efter ett tag också. När vi skulle hoppa var hon galen och jag flög runt som en liten vante runt terrängbanan minns jag. Jag ramla inte av, men jag satt knappt i sadeln heller. Men lika glad var jag för det. Men jag fick inte hoppa clear round på henne för mamma, för jag klarade inte av henne egentligen. Hon led av ryggproblem och luftvägsproblem och fick tas bort när det aldrig blev bra.
Bimbo Då skulle jag ha Bimbo! En fjording som var en mästare på att hoppa tyckte jag. Han gillade att bitas... Haha. Och äta, och rymma. Han brukade hoppa ena clear rounden med ryttare i sken ungefär, sen andra starten kastade han av ryttaren och hoppade banan själv i full galopp, superlycklig. Vi hoppade några clear rounder och klubbtävlingar. Alltid felfritt! Han hade en hälta som inte ville läka och fick därför tas bort, ca 20 år gammal.
Evelyn En liten fjordkorsning, som även hon älskade att hoppa. Vi hoppade en del clear rounder, alltid felfritt som vanligt! Och jag och Lovisa hade henne samtidigt en gång, innan vi kände varandra! Jag blev skötare på henne. Och jag vet att jag red henne ofta! Jag tog hand om henne, trots att jag var lite rädd för henne i början! Sen fick hon en hovbensfraktur och fick tas bort, också ca 20 år gammal.
Dominique En ponny jag fick ha som min egen ungefär en månad. Vi klickade verkligen och jag var nära på att köpa honom. Jag blev verkligen fäst vid honom, och han vid mig. Gnäggade när han såg mig och kom till mig från hagen när jag ropade. Han hoppade med mig, med inte med någon annan. Vi hade så roligt. Men en morgon så kom hästhandlaren och hämtade honom och sa att han var såld.
Ilona En ponny jag redan berättat om, jag tränade henne mycket i hoppningen för hon var väldigt grön i hoppningen förut och behövde hoppas lite för att få självförtroende. När vi tränat ett tag så åkte vi ut och tävlade. Sen blev hon halt, och nu är hon halt till och från och hennes ben håller inte för hoppning mer.
Kiara Skulle blivit min övergångshäst. Det gick bra till en början, men sen tröttande jag på henne lite för att hon var så olika från ridpass till ridpass. Det var inte samma häst någon gång och jag tyckte det var bättre att låta henne vara eftersom att jag ville tävla och hon var nog inte rätt häst för det.
Winsly Blev min nästa utmaning. En väldigt speciell häst... Vi tränade och det gick bra. Hoppade banor på 110 cm och jag fäste mig vid honom men sen fick jag frågan om jag ville träna och tävla Buggy och då tackade jag inte nej. Eftersom Winsly är såpass svårriden och opålitlig i hoppningen så var det nog bäst så.
Buggy En häst som jag tränade och tävlade i hoppning. Blev inte så länge för ägarna tog tillbaka honom efter ett tag. Precis när jag lärt mig rida honom rätt så vi kunde hoppa felfritt. Så det var allt arbete förgäves. Nej.. Jag lärde mig en hel del också. Och jag fick ju Madam efter det.
Sebbe En häst jag red åt en medans han var till salu. Han var också en väldigt speciell häst, men hoppa kunde han. Jag red igågn honom och vi började hoppa. Vi tänkte åka och hoppa clear rounder och så, men det var vinter och det börade bli mörkt tidigt och han stod långt bort så jag hann inte dit innan det mörkande och kände då kände jag att det inte var värt det, för att åka dit och skritta ut en sväng i mörket. Så det tog slut där, och sen blev han såld.
Hade en liten lista som jag dock inte tänker lägga upp, men tog en av grejerna ur den som jag valde att skriva om. Nu har jag ju sjukt många bra och underbara ridupplevelser, men tänkte berätta om en väldigt speciell.
Det var i augusti 2007. Jag och Herkules hade startat tre lokala hopptävlingar, och gjort endast två tävlingar på bortaplan. På LD nivå, och så hade jag startat LC två gånger, felfritt. Så åker vi till min första individuella tävling, för gota var slut. Jag skulle hoppa LD och LC. I LD så kom jag 2a. Och då fick Lovisa för sig att jag skulle hoppa LB istället. Nej, tänkte jag. Jag hade aldrig hoppat en 90 cm bana med Herkules på träning ens, så det kom inte på fråga. Och Herkules var inte så gammal och han hade inte hoppat högre än vad han gjort mig typ. Men Lovisa sa "du har ju hoppat två felfria LC ju". Jaja, sa jag, om du betalar efteranmälningsavgiften. Alltså skulle det vara tänkt som en plan att få henne att inte göra det. Men så hon tanten i sekretariatet att det kostade 10 kr... -.- F A N tänkte jag och dog lite smått.
Framhoppningen gick bra och jag höll på att spy så nervös jag var! Jag hade fan aldrig hoppat en sån "hög" bana på honom innan och Herkules hade inte gjort det med någon annan heller... Haha. Bra att göra det på tävling första gången.... Verkligen en debut, för både mig och Herkules.
Går in på banan, hög som fan var den. Dog. Blundade typ... Styrde och drev och hoppades på att överleva. Kom sjukt nära på nästan varje hinder, förutom några. Felfri... Omhoppning direkt, svängde lite snävare bara och hoppades att jag skulle överleva igen. Felfri, och överlevde gjorde vi... Och.... VI VANN! Hahaha otippat va? Det var våran första och sista LB vi gjorde.
Jag är en ny läsare här och då undrar jag om ni tävlar och vilka klasser;)
Jag har inte tävlat nästan någonting det senaste året då jag satsat på att utbilda + haft en del otur med sålda och avlivade hästar... Men fram till det så tävlade jag tom. LB hoppning och LB:2 dressyr på ponny. I år tävlar jag ju Madam men då vi inte känner varandra särskilt bra så är det kortsiktiga målet 1 m i hoppning innan sommaren i alla fall. Heidi har tävlat tom. LB hoppning och LB:? i dressyren, just nu utbildar hon Appe och då han fortfarande är väldigt grön är de inte ute på tävlingsbanorna än.
Hur ofta drömmer du om SiddaN?
Varje dag!
Vad för teckensnittet är dina favoriter? Är det sådana stilrena eller mer "avancerade"? Du kanske till och med kan ge namnen på några du använder flitigt... (a)
Egentligen så gillar jag mest stilrena sans-serifer som till exempel Champagne & Limousines men jag gillar även tyngre typsnitt som Market Deco (som är det typsnitt som en del i vår layout består av), samt att bryta av med lite handskrifter som till exempel Just Me Again Down Here. Får jag bara säga en favorit så väljer jag nog ändå Impact Label, men valet av favorit beror ju dock på ändamålet.
Vad anser ni om obligatorisk väst på tävling? :)
Jag tycker att det borde vara frivilligt, även om jag själv tävlar med väst. Så som det är nu funkar rätt bra tycker jag!
Brukar du rida CI någon gång ibland nu för tiden eller är det mest Madame? Rider CI väldigt sällan nu mera, vi har ju liksom haft vår tid, men visst händer det!
Skulle inte du köpa en storhäst.. Eller hur blev det med det? :) Jo, jag var ju och provred några hästar i slutet av förra sommaren varav det var en häst som jag blev riktigt förtjust i och som jag skulle köpa, men han blev tyvärr såld till Finland. När hösten kom så la vi de planerna på is då jag gjort det misstaget förr att skaffa häst under vinterhalvåret, personligen så tycker jag att det är lättare med nya hästrelationer under de varmare månaderna, haha. Kollar just nu på lite hästar och jag har ett par som jag ska åka och kolla på antagligen.
Vad har du haft för hästar tidigare? Jag håller på och skriver inlägg om det, klicka på kategorin "hästar"!
Vad är det högsta du tävlat? LB hoppning och LB:2 dressyr.
Vad är din favoritfärg till din häst? :) Jag får nog säga skimmel, fux eller mörkbrun, tycker även att borkar är väldigt fina!
Hur ofta tävlar du? När jag tävlade som mest så var det varannan helg ungefär, nu har det ju inte blivit så mycket det senaste men mitt mål är att vara ute ett par helger/månad när jag lärt känna Madam lite bättre.
Vilka klasser och vilka procent har CI fått i dressyren? Vore roligt om du kunde lägga upp resultat med dig och med andra! Jag och CI har tävlat tom. LB:2 med ganska varierande resultat, rätt dåliga resultat egentligen. Vi har ju bara startat dressyr typ fem gånger och jag har ingen jättekoll på resultaten men vi brukade väl ligga runt 55%... Vad andra har för resultat med honom har jag faktiskt ingen koll på, men ungefär samma antar jag!
Just nu sitter jag i Karlstad och bloggar, ska åka hem snart men jag kommer nog inte att ha jättemycket tid till att blogga förrän i kväll, min morfar fyller 70 så vi ska fira honom först! Men när jag är hemma igen så har jag en del att skriva om! Veckans ekipage + svar på frågestunden, men även något utrustningsinlägg och kanske någon outfit. Jag hade även tänkt skriva del fyra i min "hästserie", men vi får se vad jag hinner med.
Hoppas att ni har det bra och passar på att njuta av det fina vädret!
Madam Butterfly, eller Madam som hon kallas i vardagen är en ganska liten häst på ungefär 160 cm i mkh. Hon är ett nätt, mörkbrunt sto född 2000. Hon är hälften halvblod och hälften ridponny, och en liiiiten del arab faktiskt. E. Cortus UE. La Paz Hon har haft ett föl, som hon fick 2005. Madam är en snäll häst, ibland samarbetsvillig, ibland inte. Hon är aldrig dum på något sätt. Hon är lite av en drömhäst för mig. Jag red och tävlade henne mellan september 2010 tills januari 2011. Fast det är ju inte slut där bara för det. Jag kan säkert få tävla henne fler gånger! Och rida henne kan jag göra när jag vill.
Hon är ingen dressyrhäst på något sätt. Dressyr är en plåga för både Madam och ryttaren då hon helst leker planka och lyckas på något vänster hur man än vänder och vrider på henne aldrig bli lösgjord. Seg är hon också. Jag har kanske fått en bra ridkänsla i dressyren en gång med henne. Det är synd om henne att behöva vara så stel. Hon skulle behöva mjukas upp rejält för att kunna börja bygga riktiga muskler och bli lite mer välformad. Och framförallt för henne eget välmående.
Hoppningen däremot är hon piggare. Då far hon fram på högsta växeln, men hon gör det bra. Hon är noga och river sällan. Stanna gör hon ännu mer väldigt sällan, och endast om ryttaren gör fel. Hon vänder på en femöring och hon älskar omhoppning, hon blir så taggad! Uteritt och terränghoppning är underbart kul och då ska det helst gå ännu fortare än vanlig hoppning! Att vara ute överhuvudtaget är roligt.
Borsta och gosa är inte Madams grej utan det är mest obehagligt och jobbigt. Madam som älskar att vara sketen. Har nog aldrig sett henne komma in från hagen ren, eller på morgonen efter en natt i boxen. Alltid ska hon vara sketnast! Men jag älskar henne ändå!
Jag började rida, träna och tävla Madam i September 2010 ungefär tror jag och på den korta tiden tävlade upp till 1 meter med placeringar, varje gång. Tränade banor på 110 cm på träning, hoppade 120 cm på enkelhinder. Hon var en perfekt övergångshäst från ponny, och hon har gett mig väldigt mycket. Speciellt självförtroende. Hon är en klippa i alla lägen. Vänligare häst får man leta efter. Hon är min prinsessa, mitt ljus. Mitt liv. Nu tog våran saga slut ganska fort, då jag kände mer för att utbilda, än att tävla så som det ser ut nu. Men hon finns ju där varje dag och jag kan träffa henne när jag vill. För min lilla prinsessa, min finaste lilla tjej tänker jag inte släppa bara sådär. Jag hoppas att vi får göra någon mer tävling tillsammans för hon verkligen älskar att tävla, och jag älskar att göra det med henne. Jag älskar dig min lilla stjärna <3
Inlägg nummer tre i den här serien kommer att skildra min tid tillsammans med den ponnyn som kanske haft allra störst betydelse för mig som ryttare och hästmänniska, eller i vilket fall som helst så delar han den topplatsen med Evelyn, som jag skrev om i förra inlägget. Vem jag talar om? Charles Ingvar förstås. Har har hängt med i mina bloggar så länge som de funnits och han har varit en stor del av mitt liv sedan våren 2006.
Min och Challes saga smygstartade redan 2004, då han som nioårig vildhäst kom till Sverige från Irland. Han var antagligen en sådan ponny som gått löst på Irland, för han såg verkligen ovårdad och skabbig ut när han anlände till Alingsås. Mager, omusklad och med lång, vågig man. Ingen drömhäst direkt. Dessutom var han totalt skogstokig i ridningen, första gången någon satt upp på honom bockade han tills ryttaren flög av och efter det blev han ståendes halt i en vecka. Efter det skötte han sig.
Min första kontakt med Challe var vintern mellan 2004 och 2005, då jag fick rida honom för första gången. Han var pigg och glad, en otroligt fin ponny som verkligen lyssnade på minsta vink. Han kändes välskolad trots att han egentligen inte var det, just för att han var så oerhört känslig.
Tiden då Challe på riktigt vann mitt hjärta var dock flera år senare, våren 2006 närmare bestämt. Jag behövde en dressyrponny då Yellow började bli lite liten. Challe var vid det här laget en ganska duktig dressyrponny som tävlat en del med fina procent och placeringar. Med andra ord var han en perfekt ponny för mig.
I maj 2006 gjorde vi vår första start tillsammans, i Herrljunga, där man arrangerade Ponnyallsvenskan div. III. Det gick väl så där för oss, men jag var strålande glad i alla fall. Challe skötte sig utmärkt även om han blev lite springig och okoncentrerad i lagklassen. Det var en godkänd tävlingsdebut av oss i alla fall.
Tiden gick och allt eftersom började jag fastna mer och mer för hoppningen då det var det som Challe själv föredrog. Visst var han en duktig dressyrponnyn, men det var på hoppbanan som han verkligen trivdes. Jag tyckte då att han var lite obehaglig att hoppa, han var stark som en oxe och tog så gott som alltid kommandot och sprang iväg med mig. Inte så kul.
Jag tvingades göra någonting som jag råder alla där ute att hålla sig i från så långt det gåt - jag betslade upp. Med starkare saker i munnen blev Challe snart mer lätthanterad i hoppningen och snart började jag att fatta tycke för det också.
Vi började vara med på hoppträningar och jag la allt mer mina planer på en karriär som dressyrryttare åt sidan. Eskadronlindorna bytter mot Veredusskydd och kandartränset blev till ett pullarträns. Trots att Challe aldrig stannade och alltid gjorde sitt bästa var han egentligen ingen lätt ponny att hoppa, han var antingen för stark eller för känslig, sparkade bakut om man blev för tung i sadeln och skulle alltid, alltid, alltid hoppa så nära hindren som bara möjligt. Han var het och det var svårt att få ut galoppen på honom, ni skulle bara veta vad jag kämpat med den här ponnyns galopp genom åren. Trots de här små problemen var han den perfekta ponnyn för mig. Han har lärt mig så otroligt mycket genom åren.
Vår första hopptävling slutade katastrofalt. Challe, som redan innan var supertaggad och superstressad fick panik inne på framhoppningen och jag åkte av med en stukad handled som resultat... Vi höll oss från tävlingsbanorna i någon månad innan det var dags igen. Med öronproppar i den luddiga, vita öronen nollade vi vår första tävlingsstart och var bara 12 hundradelar från placering. I lagklassen hade vi ett ner i grunden och det var faktiskt den enda gången som vi inte var felfria i en fas 1 under alla våra lagklasstarter. Challe var alltid bäst när det gällde som mest.
Bara två dagar senare hoppade vi Skol-DM och jag håller nog fortfarande det som en av de roligaste och bästa tävlingar jag var med om under min tid med Challe. I förklassen kom vi 8:a och i lagklassen blev vi 4:a både individuellt och med laget. Snacka om lyckad tävlingsdag!
Min tid med Challe kom att bli den bästa i mitt liv, de 3,5 åren jag fick tillsammans med honom är någonting jag alltid kommer att se tillbaka på och sakna. Challe var min bästa vän och han är fortfarande en av de bästa vännerna jag haft. Jag älskar honom så oändligt mycket och jag fasar verkligen för den dag då han inte längre kommer att finnas hos mig. Han är mitt allt.
Under våra år tillsammans hann vi uppleva så oändligt mycket. Tävlingar, vi tävlade tom. LB i både hoppning och dressyr med fina resultat. Vi avslutade vår tävlingskarriär tillsammans på bästa sätt genom att vina 2/4 av våra sista starter. Challe älskade att tävla och var en ängel att ha med sig på tävlingsplatsen. Han var en fantastisk omhoppningsponny som bokstavligen kunde vända på en femöring och det ska mycket till för att jag ska hitta en sån fantastisk häst igen. Kanske var han min number one, kanske var han min once in a lifetime-häst.
Vi hann utvecklas så himla mycket tillsammans, det var han som gjorde mig till den ryttaren jag är i dag och det är han som räddade mig från dressyrträsket, haha. Skämt åtsido, vi utvecklades verkligen enormt mycket tillsammans. Vi hann uppleva så himla mycket tillsammans och ja... Jag har egentligen inte ord till allt. Ett av de bättre minnena är från sommaren 2008 då jag hade Challe hos min tränare. Vi red på uteritter, tränade, bara lekte och hade det så otroligt kul.
Jag vill verkligen tacka Challe för den bästa tiden i mitt liv, jag vet att jag är helt osannolikt tjatig just nu men jag tror inte att ni förstår vilken galet perfekt ponny det här är! Som min ena tränare en gång sa... "Challe är en elitponny på sin nivå" och han var verkligen den perfekta ponnyn för mig, han var den ponnyn.
Numera börjar ju Challe bli lite till åren, i år fyller han 16 år och är nu min lillasysters lilla älskling. Han liksom Evelyn har blivit en riktig liten familjeälskling och till och min pappa har ridit på honom, haha! Han är så himla snäll den här ponnyn, en riktig liten drömponny. Min sagoponny. Checka filmen som jag klippte ihop på honom så här på kvällskvisten!
Idag har jag gjort lite grejer, vart och kollat på en häst som jag kanske ska hjälpa till att rida in! Hur söt som helst och jättetrevlig, så det hoppas jag att det blir så!
Dressyrträning på måndag med Artax.
Rida Presley på tisdag.
Och sen så ringde Marita och undra och jag hade tid och ville visa Artax på fredag för några som ska provrida, och såklart ville jag det!
Så får jag väl hitta på lite andra hästinlägg också! Men det ska nog inte vara några problem, jag har fantasi så det räcker och blir över! Så det var lite update på hästfronten från mig!
Igår var jag och Jonas på bio... "Hur många lingon finns det invärlden?" Hahaha väldigt... charmig film!
Jag åker till Karlstad under ett par dagar, är tillbaka på söndagen men fram tills dess så lär jag inte ha så mycket tid till att uppdatera, så vi får hoppas att Heidi är bättre på den fronten! Har dock fixat ett tidsinställt inlägg som kommer upp under dagen, så håll utkik!
Artax är en alldeles lagom stor D-ponny på 145 cm. Han är en holländsk ridponny född 1999. Jag red och tävlade honom 2008-2009. Han är en ponny med hjärta av rent guld. Han gör aldrig något dumt, han är jämt så söt och snäll. Visst har han sina dagar då han kanske inte alltid vill lyda, men sånt har man ju överseende med! Han kanske inte är den bästa dressyrponnyn, då han varken har något fint steg eller viljan att dressyra runt. Han knäpper mest av i nacken och springer på som vanligt i sin snabba takt. I hoppningen däremot är han en gud! Han hoppar högt, bra och han älskar det!
Han har haft lite motgångar och en och annan törn mot självförtroendet i hoppningen men han börjar komma tillbaka nu! Innan det var han iaf en riktig hopponny, och han hade kunnat gå hur långt som helst med rätt ryttare tror jag. Kanske nu också. Uteritt är roligt om man är fler än fem. Annars inte. Då stannar man en bit utanför ridklubbens marker och vägrar gå, stänger av helt och blir apatisk ungefär. Ganska jobbigt för ryttaren när han gör så, men han är omöjlig att övertala, tro mig, jag vet... Så bara att vända och då går det fort kan jag lova! Hoppa terräng och sånt är jättekul och helst ska det gå så fort att man nästan välter i svängarna! Han är en liten mysig kille också, och njuter av att bli borstad och pysslad med. Han uppskattar allt. Positiv till allt också.
Jag började tävla honom 2008, och gjorde det till och från mellan 2008-2009. Vi tävlade upp till LB hoppning med placeringar och fina rundor! Min bästa hopponny. Kom alltid hem med rosett, nästan varenda gång. Han är bäst. Dressyr tävlade vi aldrig, för vi va båda lika ointresserade av det. Min älskade ponny, vän och stjärna. Han är min allt, den bästa jag vet. Utan honom hade jag inte vart den jag är idag, utan honom är jag ingen. Jag älskar dig, min fina ponny ♥
Hej, vill du ligga med Siddan? Hej, jag har aldrig träffat honom så jag vet inte, och så har jag ju pojkvän så kan bli lite svårt... Hur ofta drömmer du om SiddaN? Hittills har det aldrig hänt, men man ska aldrig säga aldrig!
Vad har du för mål med ridningen (kortsiktiga och långsiktiga? :) Kortsiktiga: Att komma ut och hoppa clear rounder och lokalt med Appe detta året helst. Långsiktiga: Att köpa en egen häst sen när jag kan, och då vill jag tävla minst 140 cm iaf! Tävlar du mycket ? :) Inte just nu, men förut när jag tävlade ponny så tävlade jag varannan helg, men sen jag bytte till storhäst så har jag tappat tävlingssuget lite och kände hellre för att utbilda en häst. I vilka grenar tävlar du? :D Hoppning såklart! Och det har blivit några dressyrtävlingar också genom åren men inte alls många. Vad tycker du mest om med din häst? Han är väldigt charmig på sitt sätt! Men jag gillar hans gångarter då han har en väldigt bra takt och balans i sig själv. Och sen att han tycker det är roligt att hoppa och vill lära sig, även fast han tycker det kan var lite läskig ibland och bockar som en stolle efter hindrerna! Favorit film ? :) Jag älskar alla American Pie filmerna! Sen utöver det så är de ju alltid roligt att kolla på filmer med snygga killar i, haha. Vad tycker du om fjordingar ? :) Jag ville alltid ha en fjording när jag var liten! Nu är det inte min typ av häst eftersom att jag vill tävla hoppning på storhäst och fjordingar är ju oftast ponnyer och ja... Men jag älskar ponnyer som är korsade med fjording, typ fullblod/fjording det blir riktigt tuffa ponnyer! Vad tycker du om fullblod? Jag tycker inget speciellt om fullblod. Men jag gillar inte fullblod som gått galopp, eftersom att dom oftast har ett väldans temperament som jag inte söker hos en häst. Och dom är ofta bockbenta och det gillar jag inte heller. Men fullblod utöver galoppen bryr jag mig inte speciellt mycket om. Kanske inte någon ras jag letar direkt efter för att köpa men. Sen finns det ju undantag, och då ändrar jag uppfattning om den hästen, men inte om rasen. Jag tror på undantagen när jag ser dom. Appe är ett undantag och han har inte ändrat min uppfattning om gamla galoppörer, men han har ändrat min uppfattning om honom. Honom älskar jag, och han passar mig som individ och är verkligen en häst för mig.
Hur kommer det sig att du började med hästar, och att du började tävla i hoppning? :) När jag var 10 år så tvingade en kompis med mig på henne ridlektion, jag tyckte de va dötrist... Hon tvingade mig att börja haha, snäll som jag är gick jag med på det. Och sen efter ett tag var jag ju fast! Hoppning har jag alltid älskat! Sen tävlingsmänniska som jag är... Det fanns en fin ponny, Herkules, på ridklubben och jag fick möjligheten att börja tävla med honom då och sen dess så har jag vart en inbiten tävlingsryttare och kommer aldrig sluta! Om du fick välja bland all ridutrustning, hur skulle drömoutfiten till tävling se ut?:) Hmm... Fan va svårt! Men jag älskar iaf rött/vitt/blått... Precis som alla andra kanske man skulle säga... Jag har typ min dröm tävlingsoutfit här hemma redan! Fattas bara ett rött JW schabrak, dom gamla med sammet.
Men okej... Det jag kommer på nu jag skulle vilja ha är... Till mig: Röd JW kavaj. Vita JW ridbyxor. Svarta läderstövlar (hade gärna haft parlanti). Svart JW hjälm. Till hästen: Rött JW shabrak med matchande luva. Bruna veredus carbon gel skydd, mörktbrunt dyonträns, mörkbrun sadel (butet helst) och mörkbrun dyonförbygel. Någon rid/stallpryl du inte klarar dig utan? Hjälmen! Jag gillar inte att rida utan hjälm... Sen är Appe alltid i ett stort behov av piggborste... Han är den grisigaste hästen jag någonsin mött... Och till sist, hur många gånger har du trillat av?:) Ca. 70 gånger! Har antecknat varje gång sen jag började rida haha!
Vad föredrar du att skriva om - åsikter & tankar, olika ridutrustninginlägg och diverse eller rent ut sagt om din (häst)vardag? Jag har rätt mycket åsikter och tankar om allt, som jag verkligen står för och jag tycker om att berätta om dom, fast jag vet att många blir upprörda. För att jag skriver allt precis som jag vill och tänker inte ofta "undra om någon kanske tar illa upp" utan jag kör på som jag själv vill. Men ja, åsikter och tankar då! Det är roligast! Hur länge har du ridit Appe? Jag red honom första gången den 4 januari 2011! Snart 3 månader alltså! Vilken av de hästar/ponnyer du har ridit och tävlat ligger dig närmast om hjärtat vid sidan om Appe? Det är himla svårt att välja. Men Herkules och Artax ligger mig närmast om hjärtat av alla och kommer nog alltid att göra det faktiskt.
Mina favoritkillar!
Har du några större "idoler" bland tävlingsryttare, i så fall vilka? Edwina Alexander är sjukt duktig! Sen ser jag upp till Roffe, Malin och ja, typ alla som rider i dom högsta klasserna! Jag vet ju att du har rathed åsido om denna blogg (stort fan av den bloggen också!), har du haft någon annan blogg innan dess? (: Njaaa... Jag hade en hemsida som hette Freewebs.com/HeidiHerkules tror jag, där jag la in bilder och uppdaterade om tävlingar och träningar när jag hade Herkules!
Vilka är dina starka sidor som ryttare? Jag har en bra grundsits, och är mjuk och följsam. Jag har bra balans. Jag är bestämd, på ett bra sätt. Tillexempel hästar som gärna stannar, så brukar jag kunna få dom att hoppa ändå. Sen är jag målmedveten och det gör ju att jag alltid gör mitt bästa och är fokuserad oftast när jag rider. Vilka är Lovisas starka sidor som ryttare tycker du? Hon passar bra på lite nervösa och stressiga hästar eftersom att hon inte stressar upp sig onödan och hon blir sällan arg på hästen. För det funkar inte så bra på stressade hästar som blir ännu värre om man blir arg. Så hon håller sig lugn och sansad. Sen är även hon mjuk och följsam och har en bra grundsits. Vad tycker du om Dressyrmupparna och TeamSL? Jag gillar inte dressyrmupparna, eller ibland gör jag det. Men det känns som om dom provocerar ibland, och sen så är dom sura hela tiden på sina läsare. Dom beter sig typ som dressyrtanter. Jag gillade teamsl förut men nu har den bloggen blivit tråkig. Alltså skitlånga texter och det står typ samma hela tiden. Sen skriver dom inte mycket annat än om sina ridpass, och det är väl inte det mest intressanta, man vill ju ha lite varierade inlägg. Vad betyder Rathed? Jadu... Jag kallas Hed ibland... Och Artax kallas av någon anledning för Rata. Jag satte ihop det till Rathed bara ;) Om du fick välja en topphäst, vilken skulle det vara? Jag tycker om Isovlas Socrates! Vilken är din "drömhjälm"? Jag har alltid velat ha den äldsta av Speed Air hjälmarna, nu köpte jag ju ingen sån för den inte skulle matcha min tävlingsutrustning lika bra. Men en Samshield kanske, endast för att jag inte har råd att köpa den! Haha... Tycker du också om hockey som Lovisa gör? Nej... Lovisa försökte en gång, och det funkade lite. Då vann ju Färjestad SM-guld så det var rätt okej att kolla på. Vilken är den finaste/bästa häst du suttit på? Nu vet jag inte om du menar enligt mig, eller i resultat. Men jag har ridit på Emma Emanuelssons Cactus och han har ju gått 160 cm hoppning. Och sen har jag ridit på Pia Levins häst Lady's Foal som också gått 160 cm hoppning. Kanske har ridit någon mer, men orkar inte tänka igenom! Men jag red en häst som hade passat mig perfekt en gång! Hos Per-Arne Pettersson! Ett litet gulligt sto e. Quite Easy. Hon heter Quite May, och jag blev helt förälskad. Hon hade verkligen glimten i ögat! Säg nåt galet du och Lovisa har gjort? Jadu.. Säg något vi inte gjort... Haha, nu står det still i hjärnan... Men på somrarna när vi hade Mira och Evelyn hos våran tränare. Så ville vi så gärna rida utan hjälm, fråga inte varför... Haha. Men det fick vi ju inte då.. Men så vi tog hästarna från hagen i grimma och grimskaft, så smög vi bakom buskar och grejer, och sen när kusten var klar, hoppade vi upp och galopperade som några jävla idioter därifrån, utan hjälm då såklart! (Inte galnaste men svårt att komma på). Pelham eller graman? Jag skulle nog inte använda dessa till samma syfte så det blir typ som att du frågar "martingal eller skydd". Men jag använder nog heller pelham än graman av dessa två.
Nu söker vi nya tävlande till Veckans ekipage för nästa vecka och det ni kan vinna är alltså en veckas länkning i vår meny, vilekt är ganska bra reklam då vi har lite drygt 1000 läsare om dagen! Skicka in er finaste bild + namn på dig, din häst och din blogg till [email protected]. Ett stort plus är om bilden är minst 600 pixlar bred! På söndag presenterar vi de fem finalisterna här på bloggen.
Lovade ju att jag skulle visa mina inköp från Eurohorse/GHS men det har ju inte blivit av en, men jag får väl köra igång nu i stället! Visserligen så har jag ju redan lagt upp allting på Lovicious, men det skadar väl inte med lite utförligare inlägg eller? Tänkte att jag slänger upp 1-3 saker per inlägg och skriver lite om sakerna i stället för att bara göra en bildbomb med allting. Jag är ju trots allt bättre på att skriva än att fota, haha. Tänkte hur som haver starta med huvudbonaderna!
Objekt: Mörkbrun Kingslandmössa
Inköpsställe: Charlies häst & hund
Pris: 300 SEK
Då jag slarvat bort min älskade Equilinemössa som hängt med mig sedan -07 så var jag ju illa tvungen att köpa en mössa och då denna fina mössa var nedsatt till 50% så kändes ju det som ett värt köp. Vill minnas att den är från förra säsongen och därför tror jag att de kan vara lite svåra att få tag på nu, men liknande kan ni bland annat hitta här och här.
Tyvärr så är det one size och med mitt stora huvud så sitter den lite tight vilket leder till att jag får huvudvärk om jag har på den för länge, inte bra... Ett stort plus är att det är fleece på insidan, vilket passar mig väldigt bra då jag lätt får skav/exem av annat.
Objekt: Brun/guld Charles Owen Ayr8 Leather
Inköpsställe: Charlies häst & hund
Pris: 3 750 SEK
Jag har ju redan gjort inlägg om mina hjälmar så jag hoppar över att skriva speciellt mycket om den här hjälmen, vill ni veta mer får ni klicka er in på Utrustningskategorin och scrolla ner en bit. En väldigt skön hjälm som jag inte hunnit rida med än! Ni hittar den bland annat här.
Som del två på den här följetången kommer jag att presentera den ponny som funnits hos mig allra längst, från augusti 1996 till december 2008, i lite drygt tolv år med andra ord. Hon hette Evelyn och var ett bedövande sött litet C-ponnysto med de finaste av ögon. Hon vann mitt och min mammas hjärta från första stund, redan när jag var knappt fyra fyllda år. Hon hade verkligen det där lilla extra.
Hon var den andra ponnyn jag red på ridskolan och jag var snart helt fast för henne. Förvisso var jag livrädd för henne i stallet då hon bet framåt och sparkade bakåt, så oftast var det mamma som fick borsta, sadla osv. Att rida var hon betydligt bättre, hon var visserligen ganska slö och envis, men på den tiden var det precis vad jag gillade. Hon var tjurig på andra hästar och sparkade åt dem som kom för nära, vilket ledde till att jag ofta sneglade bakåt när jag red, haha...
Evelyn var en korsning mellan Fjording och New Forest, född 1988 och uppväxt i Hudene utanför Herrljunga i Västra Götaland. Där stod hon fram till det att hon var sex år och ska ha tävlat en del i hoppning (LB-LA), det är dock ingenting jag vet säkert men enligt säkra källor ska det vara så. 1994 kom hon till Alingsås Ryttarsällskap, eller Alingsås Ridklubb som det hette på den tiden. Då var hon bara sex år och precis skogstokig! Hon reds bara av ridlärarna och kunde då och då dumpa sina ryttare ute i skogen för att sedan glatt galoppera hem själv!
Året var 1996 och det var alltså då hon travade in i mitt liv. Åren gick och vi hann hoppa en himla massa Clear Rounder och klubbtävlingar, jag tävlade ingenting utöver det under åren jag red Evelyn men det var en nivå som passade oss alldeles utmärkt. Hon gav mig otaliga rosetter och fina rundor och trots att jag var lite smårädd för att hoppa så fick hon mig att älska hoppsporten.
Hon älskade att hoppa, men hon var alltid lugn och stabil, vilket passade lilla rädda mig ypperligt. Vår finaste merit kom på klubbmästerskapet 2007, då vi vann dressyren (LB:0 62%) och kom 4:a i hoppningen, var bästa ridskoleekipage och kom tvåa totalt, bara slagna av ett ekipage som till vardags tävlade Msv B hoppning och LA dressyr!
Det var egentligen meningen att vi skulle köpt Evelyn, vi la ett väldigt högt bud jämfört med vad hon var värd men tyvärr så ville inte ridklubben sälja henne då de helt enkelt inte tyckte att det var bra för gamla hästar att flytta... Tro mig, sällan har jag varit så bitter som då. Som tur är är den ridskoleledningen nu utbytt!
Vårt bästa minne tillsammans var sommaren 2007 då jag hade henne ute hos min tränare Sandra Björneland, Heidi hade Mira på samma ställe och vi hade det otroligt kul. Ett gäng tjejer boende i över en månad i en stuga ute på landet, med ponnyerna ute i hagarna, kan det bli bättre? Vi hade det otroligt kul och jag kan utan att ljuga säga att det var den bästa sommaren i mitt liv! Vi red på galna långritter hade tävlingar och tja... Vi hade sjukt kul!
Evelyn var verkligen min bästa vän och under några år så var jag i stallet varje dag och pysslade med henne. Hon var verkligen mitt allt och hon kommer alltid att ha en väldigt, väldigt stor plats i mitt hjärta.
Evelyn somnade in den fjärde december 2008, då hon några dagar tidigare drabbats av en hovbensfraktur när hon stod i stallet. Jag minns de sista dagarna tillsammans med henne som om det vore igår, vi bäddade hos henne med massor av halm och köpte henne så mycket godis hon kunde äta (en jävla massa vill jag lova) och bara var där med henne. Hon hade så fruktansvärt ont och hade blivit så gammal och trött det sista året så det var bäst att det blev som det blev trots allt.
Tiden efter att hon tagits bort kändes så konstig för mig, trots mina tolv år på Nygård så hade jag aldrig varit i stallet utan att hon varit där, hennes plats var tom och hela mitt hjärta avr tomt... Jag saknar henne än i dag och jag kommer nog alltid att göra det. Hon var en fantastisk ponny och en fantastisk vän som alltid kommer att ha en enorm plats i mitt och min familjs hjärtan. Tack för allt.
Han heter Faune Apache men kallas Appe. Han föddes den 15 April 2004. Han är ett Engelskt Fullblod. Han är en valack. Han är uppfödd i Sverige.
Hans pappa heter Funambule. Hans mamma heter Speedstar Apache. Hans morfar heter Spectacular Tide.
Han har startat galopp en gång. Han har tävlat LB:0 dressyr en gång. Nu ska han tävlas i hoppning av mig. Jag håller på att hoppa in honom och han sköter sig bra, lite för vild ibland men! I dressyren är han fin och ganska välriden men det finns mycket att jobba på. Och det är honom och mig ni kommer att få följa i denna bloggen. I medgång och motgång. Vi får se hur det går!
Han är söt och charmig. Jag älskar honom.
Jag vet att jag på ett sätt säger emot mig själv. Men jag skulle aldrig ens öppnat annonsen om det var så att jag letade häst på nätet. Jag skulle nog aldrig köpa honom, då jag inte vet om han kommer hålla för hoppningen eftersom att jag har lite fördommar mot fullblod som gått galopp, om dom håller för hoppning. Jag hoppas att ni inte behöver göra en stor grej av detta. Man kan faktiskt hitta en häst man gillar där man minst anade det. Jag är inte mer än människa, jag har känslor, och jag vill inte sluta rida Appe bara för att slippa höra erat tjat och elaka kommentarer. Jag älskar honom, och han är som jag vill att han ska vara. Men jag har fortfarande fördommar mot fullblod, innan jag lärt känna dom. Appe har bara visat att han inte är ett fullblod med dom egenskaper som jag tycker fullblod som gått galopp har oftast. Jag har fortfarande mest dåliga erfarenheter av fullblod, men Appe har visat att han är ett undantag.
Herkules är en maxad C-ponny på 139,6 cm. Han är en holländsk ridponny och passar lika bra till hoppning som dressyr. Han är en brun ponny som är född 1999. Jag red och tävlade honom mellan 2006-2009. Han är en gentleman och gör allt för sin ryttare, så länge man är lugn och snäll mot honom. För mycket skrik och rörelse gör honom lite nervös. Han är en liten känslig herre, men han är duktig på allt han gör! Han är mycket duktig på dressyr och går gärna och ser fin ut. Han kan alla skolorna och han gör dom bra. Hoppa gjorde han mycket gärna förr, Men han har mist sitt självförtroende lite, men sålänge det är lagom högt så går det bra att ta sig över. Han har inte världens bästa teknik, men på lägre höjder är han en vinnare! Han är vändbar och håller farten i svängarna!
Han älskar att ridas ut, och då går det fort. Ibland kan det bli lite för fort, men då får man helt enkelt hänga med tills vägen tar slut! Hoppa hinder i skogen är däremot underbart kul! Och att plaska lite i vattnet! Han tycker inte så hemskt mycket om att bli borstad, det är mest obehagligt... Men om man är lite gullig och mutar honom med godis så är han en liten gosegris! Han är en ponny som alla fastnar för, hans charmiga ögon under den långa pannluggen, den runda magen och hans söta gnägg.
Han var min första tävlingsponny och han är verkligen speciell för mig. Vi hade ett speciellt band, och vi passade bra ihop och jag hade alltid ett leende när jag red honom. Jag började tävla honom 2007, och tillsammans tävla vi upp till LB hoppning med vinst och LB:1 dressyr på 63,56% Jag tävlade honom lite till och från 2007-2009 och vi kom nästan alltid hem med minst en rosett. Min stjärnponny, min bästa vän, mitt allt. Nu i december 2010 blev han såld till en familj i Lilla Edet och jag hoppas att dom tar hand om honom precis så bra som han förtjänar! Min underbara ponny, jag älskar dig ♥
Dags för en ny Finn Fem Fel och nu vet ni väl hur det går till? Den övre bilden är alltså originalet och det är er uppgift att hitta fem saker som inte stämmer på den undre bilden, den som snabbast hittar de fem felen vinner en länk som kommer att sitta i vår meny under ca en veckas tid!
Igår fick jag ett städryck och plockade iordning alla mina hästsaker här hemma. Putsade och höll på. Lädret har jag inte skött så bra och tränsen sög åt sig all lädertvål. Hmm... Önskar dom kunde lära sig att putsa sig själva.
Jag bärde även ner allt jag inte ska ha just nu till källaren. Sen så kom jag fram till att jag ska inte sälja något längre, eftersom att jag är en varierad ryttare och rider många olika hästar ibland så kan det vara bra med svarta träns och skydd också! Fast jag sparade bara allt det finaste här uppe, annars blev det för mycket.
Jag antar att ingen missat Heidis eminenta inlägg om ponnyerna och hästarna i hennes liv, och givetvis så kommer det ju fler. Nu till saken... Jag har också blivit lite sugen på att skriva en sådan följeserie av inlägg! I mitt liv har det kommit och gått ett gäng hästar, och att skriva om alla i ett enda inlägg hade helt enkelt blivit omöjligt. Nu finns det ju inget max för tecken hos Blogg.se, men för att skona er läsare så har jag delat upp det i sju delar. Hoppas att det uppskattas!
I det här inlägget tänkte jag presentera några hästar som kommit att betyda mycket för mig personligen och mig som ryttare men som ändå inte lyckats ta de där allra största platserna i hjärtat, kort och gott kan man kalla dem för de hästar och ponnyer som fanns i mitt liv från 1992 till 2006. Jag har helt hoppat över att nämna vissa hästar, till exempel foderhästar, då de inte haft någon stor plats i hjärtat - här spelar det ingen roll vilken roll hästen spelat utan hur stor plats den haft i mitt hjärta.
Daisy
Lilla Daisy var den första ponnyn som travade in i mitt liv, hon ägdes av min mammas kompis familj och var född 1969 (fattar ni hur gammal hon var, redan då?) Hon var ett litet kolsvart shettissto som ju längre tiden gick blev allt mer silvergrå. Jag red henne några dagar i veckan från det att jag var 2-3 år och det var hon som fick mig intresserad av hästar och ridning. Hon var världens snällaste lilla shettis, alltid pigg och glad. Hon bar runt på mig utan att trilskas och var nog den perfekta förstaponnyn.
Daisy dog 38 år gammal, efter att i åtta år fått gå runt lös på gården. Natten då hon drog sitt sista tunga andetag gick hon och la sig framför trappan upp till huset. Så fint, så fint av en väldigt, väldigt tillgiven ponny som spenderat sina sista 33 år i en och samma familj.
Bimbo
När jag var liten så älskade jag fjordingar och självklart så var det ridskolans enda fjording, Bimbo, som kom att bli min första favorithäst och sköthäst. Han var pigg och stark som ett expresslok, framförallt i hoppningen. Samtidigt var han väldigt snäll och stabil. Under mina två första ridskoleår red jag nästan bara honom och jag tyckte väldigt, väldigt mycket om honom. Bimbo avlivades för något år sedan, 20 år gammal, på grund av en jobbig hälta som inte ville ge med sig.
Aska
När jag var 9-10 år var jag väldigt, väldigt nära att sluta helt och hållet med hästarna och ridningen. Jag var med om en otroligt otäck ridolycka som slutade med nästan en veckas sjukhusvistelse och när jag väl var tillbaka i sadeln var jag väldigt rädd och osäker. Vid terminsslut sa vi upp min plats på ridskolan, jag tyckte helt enkelt inte att det var kul längre. Allt vad ridning hette fick mig oftare att gråta än vad det fick mig att le och kvällen innan det var dags att rida somnade jag alltid med en stor klump i magen. Det var en ohållbar situation.
Mammas jobbarkompis Jenny hade ett gäng Islandshästar, en av dem var Aska. Ett lite äldre sto som fungerat som läromästare och nybörjarhäst i många år. Mamma tog med mig till Jenny under sommaren och jag fick lära känna Aska. I början var det förstås nervöst och lite småjobbigt men för varje dag som gick blev det bara bättre. Aska glav mig glädjen till ridningen tillbaka och det är jag henne evigt tacksam för. Hade det inte varit för henne hade jag kanske inte ridit i dag, och då hade jag inte suttit och skrivit den här texten...
Skildingur frá Dalasýslu
Skildingur är en häst som haft väldigt stor betydelse i mitt liv, under två års tid red jag honom 3-5 dagar i veckan och han stod faktiskt på den gård som mina morföräldrar i dag äger. En gård som tidigare ägdes av mammas kusin med familj, Skildingur stod uppstallad där och när jag sökte en ponny att sköta och rida några dagar i veckan så blev jag tillfrågad om jag ville ta hand om Islänningen Skildingur.
Då Skildingur både var lite till åren och triangelmärkt så blev det mest en massa skogsridning. Nästan alltid barbacka och med bettlöst träns. Det var en kravlös tid och vi hade det bara otroligt roligt tillsammans. Vi hade en fin resa ihop, något jag minns väldigt väl är när han blev frisk från sin spatt och jag red honom för första gången på ett halvår.
I dag vet jag inte vart Skildingur har tagit vägen och jag vet faktiskt inte om han lever i dag. Han lärde mig kanske inte så mycket av finliret som ryttare men han gjorde mig till en lite modigare och mer sansad ryttare. Det är nogh som så att man snappar upp något från varje häst man rider.
Berthman
Bertis var en otroligt söt liten B-ponny som jag red några dagar i veckan åt en tjej i stallet, han var en osäker och väldigt, väldigt pigg liten ridponny som skyggade för mycket, sprang i väg och hade en hel massa hyss för sig. Han hade nog inte haft någon lätt uppväxt men vi två trivdes otroligt bra ihop. Hans ägare var hoppryttare och jag var vid den tiden väldigt dressyrinriktad så därför blev vi ett bra team.
Någon dag innan Julafton 2005 ställdes Bertis på en lastbil till Stockholm, där han hamnade på en ridskola i Täby. Plötsligt var han galopponny och han funkade faktiskt väldigt bra på banan och vann till och med ett löp och startade mot svenska elitgaloppörer som till exempel Rathosey Too. Tack vare Bertis fick jag en ny väldigt nära vän, Hanna, som var hans fodervärd i det nya stallet.
Den första maj 2006 var jag och hälsade på honom i Täby, jag kommer aldrig att glömma den dagen... Vart Bertis står i dag vet jag faktiskt inte, jag har sett honom ute på annons ett par gånger och varje gång har jag velat köpa tillbaka honom. Jag önskar att det blir så en vacker dag, tänk vilken fin liten förstaponny han skulle vara åt Alva! Han har stått på massvis av ställen i Sverige och jag hoppas verkligen att han får avsluta sina sista år på samma ställe. Det är han värd.
Yellow Star
Yellow fick ni se i videoinlägget jag postade tidigare i dag och som sagt var han min lilla favorit under min tid som dressyrryttare. Under två års tid, mina sista två B-ponnyår spenderade jag tillsammans med honom och det är ingenting jag ångrar i dag. Vi var med på en del dressyrträningar, tävlade lite dressyr och hoppade några Clear Rounder. Han var en otroligt snäll liten ponny, ett typiskt litet russ med en hel del envishet inom sig. Visst böjde han alltid snällt på nacken, men att få honom att arbeta på riktigt var lite klurigare. Jag lyckades dock rätt bra med honom och vi matchade väldigt bra tillsammans.
De senaste åren har Yellow lidit av fång och tappat en hel del i hull, han är med andra ord inte alls lika fin som han var back in the days. Jag tycker förstås att det är väldigt tråkigt, det är ingenting man vill att någon häst ska drabbas av, men självklart blir det lite extra speciellt när det är en ponny som ligger en varmt om hjärtat.
Andra hästar och ponnyer från denna tid som jag vill skänka en tanke är B-ponnyerna Mynta, Egelin, Sagas Early Morning Whisper, Bellami, Elvira och Creesmolens Falco samt fjordingen Sigge. Hästar och ponnyer från senare år som förtjänar ett hedersomnämnande är Pablo, Tuma, True Liesoch Lisbryan Trapper.
Jag är lite nyfiken på er läsare! En del vet jag vilka det är andra inte! Men skulle ni inte kunna svara lite snabbt på dessa frågor bara så jag får veta lite av det jag tycker är intressant!
Har du egen häst, foderhäst, medryttarhäst eller rider du på ridskola? Eller annat? Tävlar du, isf i vad? Och i vilka klasser? Sen får ni gärna berätta mer om ni kommer på något intressant... Kanske om ni har tävlat mot mig någon gång som ni minns?
Nu tog jag förgivet att det bara är hästfolk som läser bloggen alltså... Haha.
Jag måste bara ge en hiss till att ha tavlor, rosetter, pokaler och allt annat som har med hästar att göra i sitt rum! Hur mysigt är det inte att komma in i ett rum där det hänger fina bilder tävlingsbilder, tavlor och annat på sin häst på väggen? Rosetter och pokaler, ja allt! Det är så himla fint och det ser liksom proffsigt ut. Det är mysigt, och man blir liksom lycklig. Vem vill inte ha bilder på sin häst på väggen i sitt rum?
Oss hästmänniskor emellan... När man kommer hem till någon så är det ju alltid lika kul att ställa sig och kolla på bilderna, rosetterna, och allt som kan finnas på väggen i hästväg! Haha jag tycker det iaf är trevligt!
Här är lite av det man kan hitta i mitt rum, och bara av att titta på det ploppar det upp massa fina minnen i huvudet på mig och jag blir lycklig! Trots att jag inte har så mycket tycker jag ändå att det är fint att ha det uppe. Man vill väl visa att man är en hästtjej eller? ;)
Har ni satt upp bilder, priser eller annat hästigt på väggarna i era rum?
Jag har fem ponnyer/hästar som är dom bästa jag vet. Dom som jag älskar av hela mitt hjärta. Dom är mitt liv, mitt allt. Jag vill ge ett inlägg till var och en av dom (eller bara till fyra av dom, då den ena är Appe och han har jag ju inte haft så länge och ni har ju redan fått ett litet inlägg om honom, resten om honom och mig får ni följa i bloggen!). Berätta lite om dom som jag inte längre rider idag men som jag har en massa otroligt fina minnen med. Hästar som jag aldrig kommer att glömma. Ni ska få veta vilka hästar som betyder mest för mig och gjort mig till den ryttare jag är idag! Jag hoppas det kan vara lite intressant.
Mira är en liten prickig B-ponny på 122 cm. Hon är importerad från Danmark och är född 1995. Jag red henne mellan 2005-2007 ungefär och var alltså för gammal för att tävla med henne. Hon är en bestämd liten dam med mycket humör. Hon är ingen mästare på dressyr, hon är ganska stel och inte alls samarbetsvillig. Hon kan hoppa, men hon är en liten buse och springer gärna snabbt mot hindret och sen låter hon ryttaren hoppa hindret själv. Hon sätter lite fart på vardagen! Gymkhana är något hon däremot gillar och gör väldigt gärna, då blir det fart på den lilla damen som vet precis vad hon ska göra. Hon har tävlat en del gymkhana och är jätteduktig!
Uteritt och bada är något som skrämmer denna lilla tuffingen. Hon hoppar åt höger och vänster, upp och ner, när man galopperar i skogen. Och såklart kan man absolut inte gå först! Och ibland får man fina tvärstopp, gärna mitt i galoppen på en äng. För då ramlar ryttaren av och då kan man springa iväg och äta gräs! Bada i sjön är livsfarligt och helst skenar man upp ur vattnet och hoppas att ryttaren ramlar av så man kan springa hem och slippa vara i vattnet något mer, men om inte det funkar så kan man alltid lägga sig ner i vattnet för då blir ryttaren blöt och det är ju också en bra idé! Att bli borstad är inte heller så kul, då ska man helst se så sur ut som helst så att inga små barn vågar borsta henne. Hon är smart!
Hon är en mycket speciell dam, hon är inte perfekt på något sätt. Hon är en bråkstake och inte alls någon fin ponny. Men för mig är hon så perfekt en liten ponny kan bli. Jag älskar henne precis för den hon är och när man väl lär känna henne så är hon trots allt en underbar ponny! Jag hann aldrig tävla henne för jag var för gammal, men lite clear rounder har vi klarat av ändå! Då ska man vara rädd för alla hinder men sen när man stannat på första hindret en gång, så skenar man banan runt istället. Bara för skojs skull! Hon är min första lilla älskling och hon kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Min pricka lilla busponny ♥
Hade egentligen en lång videoblogg också, men Videofy bara laggar när jag ska lägga upp den så jag får väl försöka i morgon igen eller något... Här har ni i alla fall filmen på Heidi & Appe från i dag!
Appe skötte sig sådääär idag... Men men får tänka på att han är väldigt grön i hoppningen!
Han var mjukare idag när jag red fram iaf, dock lite seg men. Och dressyren funkade bra liksom. När vi börja hoppa fram lite så skötte han sig bra och hoppade och tyckte det var roligt. Sen när vi började höja lite, så drar han gärna ut till vänster extrmet mycket och det är sjukt jobbigt att hålla tillbaka honom. Så efter att ha hoppat in i några hinderstöd istället för att hoppa över bommarna så bestämde han sig för att det räckte för idag. Han sa upp sig. Så då fick vi börja om från början och sänka och hoppa små hinder, knappt så att det heller var okej, men med lite övertalning från min sida så gick han med på det.
Det är jobbigt att hoppa in hästar! Dom är så sköra och minsta lilla gör att han måste börja om från början. Nu lär han ju ha lite sämre självförtroende än vissa andra hästar, så vi har en del att jobba med. Vissa dagar hoppar 1 meter klockrent, vissa dagar tycker han att det är bättre att sikta på hinderstöden och vissa dagar skenar han runt över hindrerna.
Bara han lär sig att det är lättare att hoppa över bommarna än hinderstöden så blir det nog bra! Och jag får jobba med att uppmuntra honom som en galning, han ska ramas in, smackas på, drivas på, styras mitt på hindret medans han springer slalom, jag har fullt upp med andra ord!
Filmer och bilder kommer, och dom får ni av Lovisa!
Beklagar den kassa updateringen, har verkligen haft noll lust att blogga pga. lite olika saker... Har i alla fall varit med Heidi uppe i stallet och filmat hennes hoppträning, ska klippa ihop en liten film och sedan slänger jag upp den här. Under tiden får vi hoppas att hon bjuder på nåt inlägg om träningen!
Nu tänkte jag berätta lite om vad jag tycker om de olika tävlingsgrenarna. Bara dela med mig av mina åsikter, och kanske fördommar jag har. Så kan det ju vara kul om ni också delar med er av era åsikter och kanske om ni tävlar någon annan gren utöver dessa!
Hoppning - Min personliga favorit! Det är roligt, spännande och uuunderbart! Det är hoppning jag tänkt att satsa på, sen vet jag inte om jag har talangen och allt det där för att komma långt, men den som lever får se! Det är en seriös tävlingsgren och den bästa! VÄRT!
Dressyr - Också en tävlingform jag föredrar. Jag är väl rätt vanlig och gillar dom två största tävlingsgrenarna. Men det är sån ridning jag vill göra och det är sån ridning jag föredrar för hästen. Kommer inte på så mycket mer men jag gillar iaf bedömningssporter. Värt. Fälttävlan - Tycker jag är ett jävligt oklokt val. Jag gillar terräng på låg nivå. Men sen när det blir för högt så utsätter man både sig själv och hästen för en stor risk. Hästen kanske tycker det är roligt kanske, men jag tror inte att den skulle valt själv att hoppa över höga hinder som inte går att riva om den var smart nog att välja själv egentligen. Det händer så mycket olyckor i denna sporten att jag tycker fan dom ska lägga ner skiten. Ingen annan gren som är ens i närheten så livsfarlig som denna. OVÄRT!
Western - Inget jag gillar, men då har jag inte testat vidare mycket. Men jag vill det inte heller. Annars är det nog en ganska bra sport för dom rider ju med väldigt små hjälper och gör inte mycket för att få hästen att lyda, och hästen och ryttaren verkar ju vara ett team liksom. Väldigt välridna och lydiga hästar har dom. Men inte alls min smak av ridning. Det ser för flängigt ut med alla snurrar och stopp... Ganska så ovärt.
Distans - Förstår jag mig inte på... Jag tycker det är kul att rida ut, visst... Men tävla i det? Jag vet att man inte tävlar i uteritt, jag är ingen idiot. Men ungefär... Orka rida flera mil som en tävling. Säkert en sport hästarna uppskattar skulle jag tro, men känns sjukt oseriöst. Ovärt.
Körning - Jag har faktiskt ALDRIG suttit i en vagn! Folk säger att det är kul och dom älskar det. Jag har haft chansen men jag tackade nej. Jag ser inte tjusningen i att sitta i en vagn bakom en häst och köra. Ingen kommentar men det känns menlöst. Kan man ens vara bra eller dålig i körning?! Det finns ju sånt där i globen och sånt, vet inte vad det heter, fyrspann? Om det nu räknas till körning... Men det ser ju brutalt ut. Dom sliter i hästarna bland dom trånga små hindrerna. Ovärt.
Galopp - Dom startar hästarna på banan långt innan hästen ens är i närheten av färdigväxt. Jag kan lista ut att det är nog inte så bra att rida på en häst när den är 2-2,5 år gammal med tanke på skelettet, benen, att hästen växer och allt det där. Kanske därför hästar som gått galopp inte håller senare för vanlig ridning när dom är för gamla för att springa mer. Och sen sporter där hästar ska springa in pengar och vi människor spelar på hästar, sånt gillar jag inte heller. Dåligt och ovärt.
Trav - Samma här... Hästar som ska springa in pengar. Jag tycker det är fel att använda djur som något jävla spel. Duger dom inte till "spelet" så slaktas dom eller säljs billigt till oftast oerfarna ryttare som inte har råd med en bättre häst. Jag menar duger inte en hopphäst för dom högre klasserna så slaktas dom ju inte direkt, utan säljs till någon med mindre ambitioner som hästen passar bättre för. Men travare säljs ju inte till någon travkusk/travtränare med mindre ambitioner liksom, för några såna finns det inte. Inom trav används hästarna enbart som redskap för att springa in pengar och klarar dom inte det så är det slut. Jag tycker hästarna förtjänar mer än så. I min värld är hästarna inga tävlingsredskap, dom är mina vänner. Traven är en orättvis värld för hästarna. Gubbarna kan springa in sina jävla pengar själva om det är så jävla viktigt. Ovärt.
Gymkhana - Jag är lite kluven i denna grenen... Gymkhana kan vara något roligt för hästen och ryttaren som en tävlingsgren... Men när jag kollade i scandi på ponnyerna... Alltså Sveriges hästar såg ju rätt fina ut om man jämför med dom andra... Rider dom ingen dressyr?! Tränar dom gymkhana varje dag eller vad är det?! Så ska inte en ponny se ut!!! Rider man dressyr, hoppning, uteritt och annan varierad SERIÖS ridning 6 dagar i veckan så Ja, då är det okej att tävla gymkhana. Då håller nog ponnyn för gymkhana och blir nog troligtvis musklad och fin. Men ponnyerna ska inte se ut som några små omusklade råttor och gå gymkhana varje dag som det ser ut. Nej, då är gymkhana inte okej. Hmmm... Vad tycker ni om alla olika grenar och vad tävlar ni sjävla i?
Och sen undrar jag om någon vet vad den grenen heter där man tävlar islandshäst?
Eftersom att jag är så snäll, så tänkte jag till och med bjuda på en film från förra hoppträningen! Inte den igår, utan från förra veckan! Filmat med färg och grejjer! Ne, men titta och njut på min lille bebis!
Nu blir det visst en jäkla massa utrustninginlägg här på bloggen, men det gillar ni väl? I varje fall så gör jag det, haha. Kollaget ovan föreställer vad jag helst hade velat ha för saker om jag fick byta ut hela min tävlingsoutfit. Just nu såär ju min tävlingsoutfit svart, röd och vit men hade jag fåt göra om den hade jag alltså velat ha svart, brunt och lite detaljer i guld/beige! Så himla snyggt... Tänk er detta på en fin skimmel, hög dregelvarning på det!
Snyggt gjort! Fast undrar bara vrf du gjorde dina lår och armar smalare när du redigerade???:O
Svar: Benen blev så av sig själva när jag redigerade henne biffigare, eftersom jag biffade till henne liksom trycktes mina ben ihop, haha. Så därför såg jag helt efterbliven ut med pinnsmala ben och jättebiffiga axlar och armar, haha. Först försökte jag få till benen men eftersom det inte blev bra så fixade jag armarna/axlarna på några klick i stället och på så vis sparade jag mig x antal minuters pill... Som sagt så är det bara en slarvbild!
Dessutom blev det ju på så vis tydligare hur biffig hon var och det är ju inte så att jag sitter och gör mig smalare på andra bilder... Haha, sånt är bara patetiskt.
PS. Skicka gärna med mailadress om du inte har en egen blogg, det blir lite svårt att svara annars och jag undviker helst att svara i inlägg..
Har snöat in totalt på Samshieldhjälmarna och är väldigt sugen på att köpa någon av ovanstående, vilken är finast tycker ni? Har ju en del röda detaljer i min utrustning (kavajkrage, stigbyglar m.m.) men samtidigt så är det ju så snyggt att matcha brunt, svart & guld! Slänger upp en outfit i de färgerna senare!
Att tävla dom högsta klasserna i hoppning, dressyr eller kanske någon annan gren, är något som säkert många drömmer om. Jag är en av dom, men... Kan vem som helst göra det tror ni? Vad är det som behövs?
Måste man ha talang? Eller räcker det med att träna och ha en jävla vilja, om man nu inte är född med någon fantastisk talang? Eller finns det ens något som är medfödd talang egentligen, eller är det något som man tränar fram? Finns det männsikor som har bättre känsla för hoppning eller dressyr än andra eller har dom med "känslan" bara tränat och velat mer?
Eller räcker det kanske med att ha turen att födas in i en rik familj som kan köpa alla elitponnyer och hästar till sitt barn så att barnet blir en stjärna, vare sig den har talang eller vilja.
Vad tror ni, kan vem som helst bli svårklassryttare? Eller måste man ha en speciell känsla? Kan man träna fram den om man har den rätta viljan? Eller finns det personer som hur mycket dom än vill aldrig kommer att kunna bli superbra? Mycket handlar ju om hästen också såklart, så de stora hela är ju pengar viktigt. Utan pengar kommer man inte speciellt långt här i hästvärlden.
Det som krävs är kanske både talang, känsla, vilja, träning, pengar och en bra häst? Då kan man ju säga att livet är allt bra orättvist.
Charles Ingvar Honom har ni nog hört talas om skulle jag tro. Jag gjorde min första tävling med honom. Finalen i div III dressyren 2006 och vi kom 2a! Och sen har jag även hopptävlat honom. Vi har tävlat upp till LB dressyr och LC hoppning!
Herkules Min allra bästa C-ponny. Min första tävlingsponny... Challe räknas inte då det var lite oplanerade tävlingar endast. Herkules tävlade jag upp till LB hoppning med och vann faktiskt! Och LB dressyr med 63% som bäst och det var precis utanför placering.
Artax Min bästa D-ponny och min drömponny. Min andra tävlingsponny som jag fick ha efter att ha blivit för stor för Herkules. Vi tävlade upp till LB hoppning med placeringar. Dock tävlade vi aldrig dressyr för det är inte Artax starka sida... Synd att det inte fanns någon tävlingsgren som hette "uteritt" för då vet jag att Artax lätt hade vunnit (internskämt dock som bara Lovisa kommer fatta men).
Ilona Henne har ni också hört talas om. Henne har jag tävlat i hoppning, bara LD+5 men bättre än inget, och med placering faktiskt! Ingen dressyr.
Maks Bugs Ett svenskt halvblod e. Artist-Monaco, född 1996. Jag gjorde min första hopptävling med honom, detta var 2007. Jag tävlade alltså storhäst innan jag tävlade ponny... Jag och Buggy har tävlat upp till 100 cm med en väldans blandade resultat. Vi har inte tävlat dressyr.
Madam Butterfly Det vet ni ni nog vem det är! Min älskade häst som Lovisa får ta över nu. Jag fick iaf ha henne ett halvår och vi hann göra några starter. Rosett varenda gång! Vi tävlade upp till 100 cm med placeringar. Och vi tävlade L:2 dressyrryttartest och fick 72% och kom 2a. Det ni, kom inte och säg att jag inte kan dressyr!
Splitternya (lapparna kvar), brunsvarta Dyónchaps inköpta på GHS (Skara hästsport) i år. Strl S x-long, säljes endast då de är lite stora längst ner (jag har väldigt smala ridskor). Nypris 2 195 SEK, jag säljer dem för 1 600 SEK.
Kvaliteten är ju som den är och sedan får ni gärna ignorera min efterblivenhet + knubbighet på alla bilder... Haha, hoppas att ni uppskattar lite bilder i alla fall!
Som en liten bonus får ni en suddig bild på syster och CI också!
Eftersom det inte finns mycket ridbilder på mig och Appe så tänkte jag bjuda på några från förra hoppträningen!
Hahaha visst är han söt på sista bilden? Eller han är ju söt på alla bilder, men han har liksom inte riktigt koll på benen jämt! Överhoppar sig och drar upp benen massor, eller kastar dom rakt ut, viker dom åt sidan, och jag vet inte allt han håller på med!
Här ovan kan ni skåda en fantastisk (eller inte) syn, det är alltså första gången jag är uppe på hästrygen efter 2-3 månaders uppehåll! Det var stelt och konditionen var helt borta, men vem klagar egentligen? Inte jag i alla fall! När jag fick reda på att jag kunde börja rida lite lätt igen strålade jag från öra till öra och så fortsatte det!
Red Nikita, som ni hört talas om tidigare här i bloggen. Ett litet, äldre sto med två enligt mig mindre ridbara raser i sig - varmblodstravare och nordsvensk. Hon är pigg och glad och vill gärna göra rätt för sig men är lite obalanserad och vinglig i sig själv.
Jag orkade ju inte göra så mycket, det blev mest skrittjobb och lite trav. Det gick helt okej tycker jag, jag kände mig otroligt ringrostig och så där men det blir ju vad man gör det till, så på det stora hela är jag nöjd! Dessutom så har jag ju bara ridit Nikita en gång tidigare, haha.
Hoppas verkligen att allt kommer igång som det ska nu!
Här får ni ett litet smakprov på Heidi & Appe, det kommer mer sen! Ledsen över att det är svartvitt, lite dumma inställningar på kameran och så vidare...
Som rubriken lyder var det hoppträning för mig och Appe idag! Han skötte sig utmärkt och hoppa riktigt fint i slutet. Vi fick väldigt bra känsla och han börjar lita på mig mer och mer nu. Och blir säkrare i hoppningen för varje gång. Han är uuunderbar! Film kommer!Och lite posebilder på mig och Lovisa! Vill ni att jag ska skriva utförligare om varje träning och ridning eller räcker detta? Ni bestämmer!
Bjuder på en bild från en annan hoppträning så länge!
Nu känner jag mig lite schizo här, men... I DAG FICK JAG RIDA FÖR FÖRSTA GÅNGEN PÅ 2-3 MÅNADER OCH JAG ÄR SÅ HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR GLAD. Kan inte ens klä min lycka i ord! Ååååååh, jag har verkligen haft sådan ridabstinens det senaste, kunde inte sluta le när jag väl kommit upp på hästryggen! Ni anar inte hur mycket jag behövde det här, nu vill jag bara bli frisk så att jag får börja träna & tävla ordentligt igen...
Det här har varit en jävla skidaag som jag helst av allt bara vill glömma. Positivt besked från hjärtspecialisten är väl förvisso något att glädja sig men när det går åt helvete med en sak som jag verkligen levt för den senaste tiden är allt bara åt helvete. Jag vet att de flesta av er inte bryr er ett skit men jag älskar faktiskt hockey lika mycket som jag älskar hästarna, hur galet det än låter i era öron.
När Avangard nu åkte ur Gagarin Cup (ryska slutspelet) kändes det lite som att sälja en häst. Ja, precis så kändes det faktiskt. Det är trots allt som man ägnat väldigt mycket tid åt, man har lärt sig att älska laget och spelarna och jag har följt Avangard sedan 2006 - vilket är längre än jag känt de flesta hästar i mitt liv.
Som ni kanske förstår så är jag inte alls särskilt pepp på att göra någonting just nu. Ska i alla fall ta mig upp till stallet och pyssla lite med mina älsklingar, det känns som om det är det enda som kan få mig på bättre humör just nu... Hörs sen!
PS. Jag får börja rida igen! Jag måste förstås ta det otroligt försiktigt och någon större ansträngning är det inte tal om, men jag får i alla fall börja skritta!
Ni är ju helt jävla hopplösa hela bunten. Tänk att det har hamnat endast idioter här som tänkt läsa denna bloggen. Idioter som inte förstår vad egna åsikter betyder.
Nej, det är inte så att jag tänkt att hugga varenda travare jag ser... Nej tvärtom, jag gillar alla hästar! Alla hästar har rätt till ett bra liv, oavsett vilken jävla ras dom är. Det är bara så att jag inte tänkt KÖPA en travare eller ett fullblod SOM GÅTT GALOPP. ÄR DET KANSKE SVÅRT ATT LÄSA?!
Vet inte hur många som berättat om sina jävla fullblod hit och dit, att man avlar med fullblod osv. Men det har inte med saken att göra, för det vet jag redan!!! För jag skrev fullblod som gått galopp och vad har det med att man avlar med fullblod i hoppningen?
Låt oss säga att någon skriver ett inlägg om att den föredrar skydd ist för lindor... Då är det typ som att jag skulle lägga mig i och säga "Ja, fast graman är bättre martingal". För det är ungefär så sammanhängde som ni kommenterat på mitt rasinlägg.
Sen om någon skulle dissa tex. John Whitaker utrustning, för det gillar jag ju. Men inte fan skulle jag då "Du är en hemsk människa, du är trångsynt, du kommer aldrig komma någonstans med din ridning" för sånt har inte med saken att göra. Är jag en hemsk människa för att jag föredrar vissa raser framför andra? Ska jag behöva vara rädd för att skriva mina egna åsikter? För att då är jag en hemsk människa.
Tror ni det är så jävla kul att höra det? Skulle ni vilja skriva åsikter och sen bara för att dom inte stämmer in med era läsares så är ni hemska? Kan ni inte bara acceptera alla tycker olika? Det kommer aldrig någonsin ändras. Jag tänker inte köpa en travare bara för ni berättar om era travare som är så himla fina. Det kan inte få mig att ändra mig. Så istället kan ni skriva såhär "Okej så tycker du, men jag tycker...." Istället för att kasta hat över mig. "Du är dum i huvudet, så kan man inte tycka, du får inte tycka så, travare är bäst, du vet ingenting, du kommer aldrig komma någonstans här i livet, jag respekterar inte dig längre"
Alla har rätt till egna åsikter och jag tänker fortsätta. Men jag hoppas att ni kan tänka till lite innan nästa gång. Ni kan väl istället berätta om era åsikter istället för att ta er tid och hata mina? Vore inte det trevligt? Jag berättar mina åsikter för att jag vill höra era åsikter om ämnet, inte för att höra era åsikter om mina åsikter.
Nu beger jag mig mot Göteborg för besök hos en hjärtspecialist, vå får se om de hittar något... Annars är det läkarbesök i Stockholm som gäller! Efter det ska jag se på hockey, en grymt viktig match för "mitt" ryska lag, men eftersom jag vet hur mycket ni inte vill läsa om hockey så... Sätter vi punkt där.
Jag kan nog få lite tid över att blogga i pauserna + efter matchen, för efter det åker jag nog med min syster upp till stallet. Hon ska rida lektion! Så ja... Vi hörs senare helt enkelt.
Eftersom tydligen ganska många läser denna bloggen tänkte jag bara göra en liten efterlysning...
Denna ponnyn heter Dominique och är en holländsk ridponny. En D-ponny, valack, född 1998. Han såldes till någon i Falköping, inte helt säkert men nästan. Detta var dock hösten 2008 och är ju inte alls säkert att han står kvar där.
Jag hade han som min egna ponny i ungefär en månad tills han togs ifrån mig bara sådär en dag. Så tänkte bara kolla om någon av er vet något eller känner igen honom, för det skulle vara skönt att höra om han har det bra, eller om hans ens lever idag... För alltså... Jag saknar honom och han var verkligen den perfekta ponnyn för mig. Han var så liten och känslig och han hoppade inte med någon annan än mig... Dom sa att han ställde sig upp när dom skulle rida och så men det gjorde han aldrig med mig... Åh min kära lilla ponny... Jag älskar dig ♥
Det har ju blivit ett jäkla tjafs efter Heidis inlägg om travare och fullblod, till stor del håller jag med henne och sedan får man ju ha sin åsikt så jag förstår mig inte på många som hoppar på henne som person och ryttare. Ni säger att hon är omogen på grund av det hon har skrivit, vad är inte ni då? Ska inte ni försöka stå över henne då och inte komma med en massa skit tillbaka?
Då jag fått frågan om hur jag står i frågan så tänkte jag skriva ett litet inlägg om olika hästtyper och -raser. Man kan inte älska alla och särskilt travarfrågan är ju en fråga som alltid kommer att vara aktuell, den har jag känt till sedan jag var liten och läde insändarsidorna i Min Häst.
Varmblodstravare: De är avlade för att springa framför en sulky och that's it. Varför köper man inte en häst som är skapt för att ridas på om det är ridning man vill ha den till? Jag har verkligen inget emot folk som bara vill hobbyrida och skrutta runt i skogen eller kanske hoppa någon gång ibland, men folk som på riktigt tror att de ska kunna jämföra sina hästar med hästar som är avlade för ridning borde ju verkligen ta av sig cyklopet och se hur verkligheten ser ut.
Jag har inget emot varmbloden i sig och självklart finns det de som är mer lämpade för ridning än andra, ett exempel är den ryska Orlovtravaren. De är egentligen inga renodlade travhästar men i Ryssland används de till trav. Min absoluta favoritdressyrhäst genom alla tider är Balagur, som gick på travbanorna som unghäst! Han är ett exempel på att varmblodstravare kan lyckas som ridhästar, men å andra sidan... Hur ofta ser vi egentligen Orlovtravare i Sverige? Nej, här är det först och främst Franska, Amerikanska och Svenska varmblod och de raserna lämpar sig enligt mig inte för ridning.
Nej, Balagur är mitt undantag som bekräftar regeln och jag skulle personligen hellre inte ha någon häst alls än att ha en avdankad travare...
Engelskt fullblod: Så gott som alla dagens hopphästar har fullblodet Ladykiller i stamtavlan och jag ser gärna att man har lite fullblod i hopphästarna eftersom att de förbättrar halvblodsaveln! Ett rent fullblod hade jag nog inte velat ha, men då har jag inte heller fått möta något riktigt fint, renblodigt fullblod. De flesta fullblod jag ahr träffat har varit vad jag anser är "typiska fullblod" - nerviga, ofta halta, dåliga hopphästar, dåliga gångarter osv. Skadorna har ofta berott på förslitningsskador som de fått pga. att de gått på banan, så det vet jag inte om man kan skylla på rasen i sig.
Nej, jag ser gärna en gnutta fullblod i de hästar jag rider, men det får absolut inte bli för mycket av det goda - dvs. inte mer än max 50% fullblod. Nisse, som jag anser vara en av de bästa hästar jag ridit har ju mycket fullblod i sig, så nej, en gnutat fullblod är absolut ingenting jag beklagar mig över
Jag tänkte fortsätta med de här inläggen då de finns en hel del raser & hästtyper jag vill gå igenom, men jag är på tok för dålig på att fatta mig kort så det blir nog bäst att köra 2-3 åt gången! Nästa inlägg kommer att handla om Angloaraber och Arabiska fullblod!
Vi tänkte dra igång en liten minitävling som från och med nu kommer att finnas kvar vecka för vecka här på bloggen, nämligen Veckans Ekipage! Tävlingen går till som så att du mailar in ([email protected]) en bild på dig och din häst (gärna ridbild, men körbild eller annan bild går också bra, bara det syns att du och din häst är ett team!) och under söndagskvällen väljer vi ut fem st bilder som får ligga ute på bloggen för röstning fram tills fredagen, då vi presenterar vinnaren - och sedan börjar allting om! Vinnaren kommer att få en länk som kommer att ligga i vår menyrad under en veckas tid (fredag-fredag) och lite reklam från en blogg med drygt 1 000 läsare dagligen är väl aldrig fel?
Nu börjar ju den här Veckans Ekipage väldigt sent, eftersom vi inte kommit på det här konceptet förrän idag, så idag gäller det att skynda och maila in era bilder (ni har fram till 20:00 ikväll på er). Mailet ska innehålla: Din bloggs adress samt ditt och din hästs namn! Enkelt va?
...Av alla tävlingar jag och Artax var på, så var det bara 2 gånger vi åkte hem helt utan rosett!
...Att jag har gjort 67 starter och fått 36 placeringar! Bara lokala startet är medräknade, inga clear rounder eller klubbtävlingar, dom räknas inte med här!
...Att jag har 55 rosetter, 11 pokaler, 35 plaketter och 2 medaljer!
...Jag har 16 clear round rosetter!
...Jag har tävlat lokalt med Charles Ingvar, Ilona, Buggy, Herkules, Artax och Madam och har placeringar med alla!
...Jag och Herkules har vunnit en LB (90 cm) i Bollebygd!
...Jag tycker inte det är lika kul att tävla längre när jag inte får tävla ponny!
...Jag älskar att placera mig och hänga upp rosetter på mitt rum!
...Jag har vunnit KM i hoppning 2007 med Herkules!
...Artax är den bästa ponnyn jag hoppat i hela mitt liv och kommer alltid att vara enligt mig själv!
...Jag har ramlat av på tävling 2 gånger, båda gångerna på Buggy!
...Jag var 14 år när jag startade min första tävling, en dressyrtävling div. III med Challe!
...Buggy var den första jag tävlade hoppning med!
...Jag har ramlat av Artax på en hoppuppvisning under invigningen av nya ridhuset på Alingsås RS!
- Först så var jag veterinärassistent. Segt och kallt framförallt. Var inte mycket att göra.
- Gjorde jag alla höpåsar...
- Byggde bort banan... 5 personer var vi som gjorde det... Fyfan! Det tog aldrig slut!!!
- Tog in alla hästar och sen kvällsfodra.
Nu är jag hemma och mer än så har det inte hänt på hästfronten idag.
PS.Snälla nån!!! Varför blir ni helt tokiga över mitt ras inlägg?! Jag skulle aldrig köpa en travare, så är det bara. Inget ni behöver bekymra er över. Jag har bara gjort mitt val här i livet att jag vill ha en ridhäst och ingen travhäst. Dom föder ju upp ridhästar för att vi ska rida på dom.. Och travhästar för att dom ska trava med en sulky efter sig, och jag väljer bara att jag vill ha den rasen som är avlad för att rida på :) Rätt smart va?!
Min Ayr8 är det senaste tillskottet i min hjälmsamling, jag köpte den för 3 750 SEK hos Charlies häst & hund på Eurohorse i år! Eftersom jag varit sjuk under hela tiden jag haft den så har jag ännu inte kunnat pröva den "på riktigt" men so far så verkar den riktigt go! Den passar min huvudform väldigt bra, jag har hört andra klaga på att den skulle vara hård och obekväm men på mig sitter den perfekt i alla fall!
Jag har alltid tyckt att alla Charles Owenhjälmar förutom JW, Wellington Classic och Wellington Professional är sjukt fula och har alltid dissat dem men nu på senare tid har jag fattat tycke för dem. Tycker att läderversionen av Ayr8 är mycket snyggare än den vanliga och anledningen till att det blev brunt i stället för svart som är min egentliga färg är att jag alltid varit en väldigt brun människa (inte till hudfärgen dock...) men eftersom att all min andra tävlingsutrustning är svart, svart och åter svart så blir nog detta en hemma-/träningshjälm, men det kan ju vara bra att ha det med!
Är ruggigt sugen på att blinga den med antingen svarta eller guldfärgade stenar längs färgbrytningen, vore inte det snyggt? Har en idé på hur det skulle kunna se ut och det känns faktiskt riktigt, riktigt lovande. Ska visa er någon dag!
Eftersom jag inte provat hjälmen ordentligt så väljer jag att inte betygsätta den.
Utsikten från cafeterian - lilla/gamla ridhuset + framhoppning.
Nu är jag hemma från dagens funkisjobb + att jag kollat färdigt på skidorna. Jättekul att vara i stallet och träffa en massa kul folk, såg dock inte någonting från tävlingarna då cafeterian som sagt är belägen i framhoppningsmanegen. Lite trist men samtidigt får man ju se de fina hästarna även där! Ni anar inte hur jobbigt det är att tvingas se alla dessa ekipage, blir så otroligt rid- och tävlingssugen... Det är helt sjukt att jag inte ridit på över två månader!
Skulle göra vad som helst för att kunna rida nu på momangen... Vill kunna testa alla nya fina saker jag köpt, kunna sitta och trimma i vårvädret och kunna tävla och träna! Det typ kryper i skinnet på mig, jag står inte ut längre!
Känns som om det kommer att kännas jättemysko när man väl kommer upp i sadeln igen. Usch, jag har säkert tappat jättemycket. Framförallt konditionsmässigt förstås men även de tekniska bitarna blir ju lite stelare till en början, men det går nog över? Har ni varit med om några längre riduppehåll?
Nu ska jag snart bege mig mot stallet, jag ska som sagt stå i cafeterian under tävlingarna i dag. Div. I för storhäst är det som gäller, och det kan ju alltid vara underhållande (även om vår cafeteria ligger i framhoppningsmanegen). Lär ju bli helt slut efter bara ett par timmar så därför ska jag bara stå där mellan 11-14, vilket som passar mig utmärkt då det vif 15-tiden är både hockey och skidskytte som jag vill se på. Är man en sportfåne så är man!
Med andra ord så kommer uppdateringen att bli sådär under dagen då även Heidi ska vara funkis, men jag kommer ju hem vid 15-tiden så efter skidorna och hockeyn kommer det nog upp lite mer! Ha en bra dag!
PS. Bli inte sura på mig för att Heidis åsikter inte stämmer med era!
Fullblod - Jag har av egen erfarenhet märkt att fullblod är inte den typen av häst som passar mig. Fullblod som gått galopp innan är ofta väldigt nerviga och svårridna. Dom hoppar oftast inte så himla bra och håller ofta inte för vanlig ridning. Fullblod som inte gått galopp har jag aldrig mött någon och kan inte söga något om det, men jag vet att man vill avla med mycket fullblod i för det är bra osv. Men jag är inte så förtjust i rena fullblod överlag. Appe är ju fullblod, och ja... Jag gillar inte riktigt hans extriör och att han har ömma hovar och är känslig för det mesta. Det passar inte mig. Travare - Tycker jag inte passar till att rida på. Kan fungera för någon som bara vill ut och rida i skogen. Men att rida en travare i hoppning och dressyr är bara djurplågeri. En häst som inte är byggd för hoppning, galopp eller att jobba i form ska helt enkelt inte göra det. Är man så intresserad att man vill rida ordentligt så köper man en riktigt ridhäst, ingen travare. Det blir aldrig så himla bra ändå. För att få en bra travare som ridhäst behöver man bygga om hela hästens anatomi och det är ju omöjligt.
Så nu fick jag skriva om allt bara för att tog illa upp av mina egna åsikter. Konstigt att man inte får ha egna åsikter i hästvärlden. Jag måste väl inte gilla fullblod?! Bara för att ni gör det så blir det väl inget tvång att jag måste det?! Och bara för att inte gillar fullblod är jag en hemsk männsika... Shiiit. Asså vissa folk, jag saknar ord för att beskriva er. Bara för ni vill ha bekräftelse att det visst är okej att ha fullblod, ja det får ni gärna, men JAG vill inte ha det.
Efter några år då jag bara haft min JW började jag se mig om efter en "sommarhjälm" och på GHS förra året så köpte jag en GPA på Charlies häst & hund för mässpriset 5 500 SEK. Jag tycker inte att den är snyggare än min JW men den är ju inte heller ful, framförallt köpte jag ju dock för att ha en hjälm com inte fick mig att svettas ihjäl under sommarmånaderna och sett till det så har den ju uppfyllt alla förväntningar!
Det dåliga med den är att den lätt hamnar "uppepå" huvudet och det är ju kanske inte så jättesnyggt... Jag har ju som tidigare lätt för att hjälmarna hamnar lite fult och tyvärr så är det väl lite så med den här hjälmen, men det är nog det enda stosa minuset + att den ganska lätt blir repig.
Enligt mig så är detta tillsammans med den vanliga ToT:en den snyggaste GPA hjälmen och jag hade inte velat ha någon annan om jag fick byta. En flashig hjälm som ändå är lite mer nedtonad än de GPA-hjälmarna som inte är ToT. Helt lagom enligt min mening! Har funderat på att blinga den men jag har inte bestämt mig vad gäller färger, "mönster" osv. än, så vi får se!
+ Underbar att ha på sommaren då ventilationen är suverän.
+ Det finns mycket olika sätt man kan få den att se mer personlig ut (bling och dyl.) än vad tex. JW:n har att erbjuda, där man i princip bara kan blinga rosetten.
Jag ska aldrig ha mer än en häst! Har varit i stallet sen 12.30 och kom hem nu, jag hann rida tre hästar, sjukt lång tid allt tar! Nu va alla hur leriga som helst också och det gjorde ju inte saken bättre.
När jag kom dit sa Karin (min tränare): "Det är bara att börja, du kan rida alla om du vill" Haha, ja men visst, klart jag kan rida 20 hästar bara så! Nej, så det blev dom jag tänkt!
Winsly: Ett svenskt halvblod e. Zorn-Walör, född 1999. Hon som skulle provrida fick inte igång bilen... Men jag red honom ändå. Han skötte sig fint! Dock ville han inte vara med på kort, men det är smällar man få ta! Hoppade lite över några sockerbitar och jobbade han i en låg form den mesta av tiden! Gjorde skänkelvikningar mest då det funkar bra som lösgörande på honom! Han är till salu, vilket ni kanske kunde ana! Så det är bara att komma och provrida! 35.000:-
Appe: Min lilla bebis. Stel som satan... Jag fick kämpa tills jag inte kunde andas... Gjorde öppna, sluta, skänkelvikningar, volter och övergångar. Och efter aktiv ridning i 40 minuter så äntligen släppte han igenom och började arbeta ordentligt. Dock var jag död vid det laget och travade av... Då var han mjuk iaf!
Ilona: En C-ponny, född 1997. Hon är en welsh e. Kompas Marco-Jacobspeel´s Rocky. Väldigt fin ponny att rida! Hon var mjuk som vanligt och med henne red jag i det andra ridhuset där banan inför imon stod framme, så kunde inte låta bli att ta några språng! Jag har tävlat Ilona i div III hoppning en omgång bara... Och vi placerade oss! Det var hennes första tävling! Ilona är också till salu! 20.000:-
Jag och Heidi har alltid varit ganska olika när det gällt vad vi vill ha för hästar. Medan hon alltid föredragit små ston har jag alltid hållt stora valacker högre. Sen blir det ju inte alltid som man tänkt sig och av någon anledning så är majoriteten av de hästar och ponnyer som ligger mig närmast hjärtat just ston. Till exempel så rider ju Heidi just nu en stor valack och jag ett litet sto, lite fult egentligen... Men det varierar ju en hel del från individ till individ så klart. Alla stora valacker faller mig självklart inte i smaken men min absoluta drömhäst är helt kalrt en sådan!
Hade jag fått välja och vraka som jag ville så hade jag velat ha en mörkbrun (utan tecken), högställd valack på ca 170-175 cmmed långa ben, högt ansatt hals och ett stort, lätt konvext huvud med långa öron. Den ska vara ädel men inte för tunn, maffig utan att bli för grov. En ädel men ändå maffig häst liksom. Tre bra gångarter ska den ha då jag inte tycker att det är kul att trimma dressyr på en häst utan bra gång, håll med om att det är roligare med en häst med bra trav än tvärt om - även om det är hoppning som är ändamålet? Galoppen får gärna ha mycket aktion, tänk lite Oki Doki!
Självklart så är teknik och vilja viktigt då det som sagt är en hopphäst jag vill ha, en spektakulär teknik är ju aldrig fel... Hästen ska vara pigg och ha egen motor men samtidigt ha alla fyra hovarna på jorden. En snäll och ärlig häst som alltid gör sitt bästa. Det är min drömhäst det.
Jag har redan hittat den där hästen. Jag hittade honom redan 2008. Carioso R heter han, en nu 13-årig Carusoavkomma med Purioso-Cor de la Bryére (med andra ord linjeavlad på CDLB) på mödernet. Världens finaste och bästa häst, så himla perfekt. Hoppade höghus om jag bad honom och var så himla fin på alla sätt. Nej, det finns verkligen inget dåligt att säga om den hästen.
Nu var det inte Nisse jag skulle prata om i det här inlägget, för det kan ju faktiskt vara så att det finns fler som honom där ute. Så nu en fråga till er läsare... Vet ni någon häst som fyller alla eller i alla fall en del av mina drömhästkrav? Jag kan faktiskt inte komma på någon topphäst där ute just nu som är sådan men kommer ni på någon får ni gärna hojta till!
Annars så har jag alltid haft en motvillig fallenhet för vissa fuxar och så gott som alla skimlar. En topphäst jag verkligen avgudar är Laura Krauts Cedric och tidigare så tyckte jag mycket om Albert Zoers nu avlidne Oki Doki. Jag tycker mycket om franska hästar och tre exempel är Rodrigo Pessoas Baloubet du Rouet, Tomas Velins Equest Carnute och forna världscupsvinnaren Dileme de Cephe. Jag hade helt klart kunnat tänka mig en liten (eller stor) fransman!
Ragge, hästen som jag hade på foder för något år sedan! Jättefin kille verkligen, gått 140-hoppning osv. Nu står han i Skåne någonstans.
Jag skulle till stallet i dag egentligen och fota Heidi + pyssla med CI, jag har ju inte hunnit fixa hans små lurviga ben än... Tyvärr så blev inget som jag tänkt mig eftersom jag mår mycket sämre igen. Ni kan läsa mer om det på min egen blogg, där jag skrivit ett långt inlägg om min sjukdom. Jag ska försöka kompensera min hästfrånvaro med att skriva lite hästiga inlägg, har minst tre som jag borde få klart under dagen! Håll utkik!
Imon ska jag visa Winsly för en som ska provrida vid 10.30! Sen efteråt ska både Appe och Ilona motioneras! (Skulle ju vara kul om Lovisa kunde/ville komma och fota!?)
På lördag har jag stalltjänst mellan 13.00 - 19.00. Och så ska jag vara veterinärassistent på Div I tävlingen på Alingsås RS också. (Medans Lovisa den jävlen ska få stå i cafét... Min favoritgrej!)
Nu kanske ni undrar vem denne Presley är? Jo, det är min kompis D-ponny arab e. Halim-Probat, född 1995 som jag rider lite ibland när hon inte hinner och då hjälper jag ju så gärna till! Dom har faktiskt tävlat VM i gymkhana tillsammans! Haha och jag har faktiskt tävlat gymkhana för er som inte visste det! Dock inte med Presley, och dock inte VM... Men ändå! Var med i en gymkhanagrupp förr och tränade en dag i veckan och sen fick jag tävla!
Mina åsikter om gymkhana är dock att om man tävlar det högsta som finns i gymkhana, kanske VM då... Så anser jag att det är samma svårighet som att tävla en lokal LB i hoppning typ. Haha, att tävla det högsta i dressyr, är typ som att tävla regional LA i hoppning. Och att tävla fälttävlan är bara korkat. Och allt jag inte nämt är ännu mer korkat och räknas inte som ridsport.
Nog om det! Jag red Presley och det gick bra! Försökte få han att jobba i en låg form, i ett lungt tempo. Sen så stod det ett litet hinder på typ 40 cm framme så hoppade över det några gånger i båda varven på en volt. Och sen hade jag en överladdad ponny som minsann inte skulle trava av! Jag har aldrig tyck att araber och hoppning gått ihop, men Presley älskar att hoppa och är inte så himla tittig och vi har faktiskt hoppat 110 cm iaf en gång i tiden!
Åh vad jag gillar denna ponnyn! Visst är han fin?
Jag är inte alls mycket för araber annars, dom är för... nerviga? Men Presley är så underbar, han har stor personlighet och han är riktigt charmig! Jag var medryttare på han 2009 och 2010... Så vi har "känt" varandra länge nu och vi kommer bra överens!
Eftersom ni gillar utrustningsinlägg så kommer det ett här! Hjälmar är ju ett väldigt populärt ämne och det finns ju en hel uppsjö av märken, modeller och färger att välja på. Jag har haft sex hjälmar i mitt liv, vilket egentligen är ganska lite med tanke på att jag ridit så gott som hela livet. Priserna har varierat från 300 till över 5000 kr och utseendet har också varierat en hel del från hjälm till hjälm.
Just nu har jag tre hjälmar, en John Whitaker, en GPA och en Charles Owen. Jag gillar alla tre på sitt sätt, de är väldigt olika både utseende- och funktionsmässigt men är alla bra på sina sätt. Jag är väldigt kräsen när det kommer till hjälmar, dels för att det inte finns många som sitter bra på mig (jag har ett väldigt avlångt men smalt huvud...) och sedan för att jag helt enkelt tycker att många hjälmar är fula.
Delar upp "serien" i tre, de andra kommer upp inom en snar framtid!
Namn: Charles Owen John Whitaker
Färger: Svart, blå, grå & brun
Pris: ca 2 500 - 3 000 SEK
Jag köpte min älskade JW-hjälm sommaren 2007, det var min första lite "dyrare" hjälm. För 2 700 SEK köpte jag den på Skara Hästsport och jag älskade den från första stund. Trots att mina andra hjälmar är dyrare så är den fortfarande min stora favorit och den hjälm som jag är mest rädd om.
För några somrar sedan så blingade jag den, dock inte "så som alla andra gör" utan lite mer unikt. Den har tappat ett par stenar men det fixar man ju lätt med lite superlim och ett par kristaller. Älskar att den är så klassisk, den funkar verkligen till allting och jag förstår inte hur man kan ogilla denna hjälm! Den är både skön (världens skönaste hjälm om ni frågar mig) och snygg.
Matchas med lätthet till både flashigare och mer stilrena outfits, ett säkert kort helt enkelt. Det enda negativa jag kan komma på med den är att den blir ganska varm på sommaren då den inte har något bra ventilationssystem. Det är nog det enda, sedan så finns det ju de som klagar på att den bleks en del av väder och vind, men personligen så tycker jag bara att det är snyggt om den inte ser sprillans ny ut.
Han är en D-ponny på 145 cm i mkh. Han är pigg och älskar att hoppa. Han är världens charmigaste att greja med. Snäll i all hantering. Alltid glad och positiv. Tävlad upp till 100 cm med placeringar, tränad på 110 cm banor. Han älskar att tävla! Han har aldrig varit skadad eller halt vad jag kan minnas.
Och... Han är till salu! 45.000:-
Hade jag fått tävla ponny så hade jag köpt honom direkt! Min fina älskade Artax. Min drömponny ♥
Jag verkligen avskyr folk som betslar upp sina hästar, eller rider med graman och andra hjälptyglar som ska få hästen och böja lite fint på nacken.
Problem med starka eller olydiga hästar löser man inte genom att sätta in skarpa bett i munnen på. Utan man får helt enkelt börja om från början då. Dressyr, dressyr, markarbete och alla möjliga lydnadsövningar. Och eftersom jag har svårt att tänka mig hästar som drar iväg i dressyr och håller på, så anser jag att klarar man inte hoppa hästen med ett vanligt bett. Då kanske man inte ska hoppa alls. Problemet sitter ju inte i hästens mun, utan i ryttarens hand. Och absolut inte pessoa om man nu ändå måste betsla upp för att man inte lärt sig rida ordentligt innan man köpte häst.
Graman och andra hjälptyglar som liksom tvingar ner huvudet på hästen gör ingen nytta. Formen och allt arbete ska komma bakifrån. Och en graman sätter ju inte igång bakdelen på hästen, eller? Det finns så mycket bättre lösgörande övningar man kan göra istället för att rida runt med en graman och tro att allt är frid och fröjd. Hjälptyglar är till för lata ryttare som inte orkar lösgöra sina hästar ordentligt.
Människor och hästmänniskor. Är det verkligen smma sak eller är vi hästmänniskor en helt egen art? Ibland börjar jag verkligen undra... Det är egentligen någonting som jag grubblat över länge. Eller ja, inte just om hästmänniskor är en egen art, haha - men i alla fall vad det är som försiggår innanför många hästmänniskors pannben.
Enda sedan jag var liten har en majoritet av mina vänner varit folk jag träffat i stallet, jag trivdes bra med hästmänniskor och det är väl som så att "lika barn leka bäst" och att man funkar bäst med dem som man delar intressen med. Är man hästmänniska så tillbringar man ju ofta stora delar av sina vakna timmar i just stallet och då blir det ju så att det är hästmänniskor du träffar. Jag tror knappast att det hade funkat att spendera flera timmar i ett stall där du inte trivdes med de andra människorna där, i alla fall så hade det inte funkat för mig.
Det fanns en tid i mitt liv då jag nästan enbart umgicks med hästmänniskor, det var tjejerna i stallet och "tack vare" Bilddagboken + tävlingar fick man även kontakt med folk utanför de egna leden. Vi var ett stort gäng som nästan alltid var på samma tävlingar och som hade övernattningar och grejer. De här personerna blev mina närmsta vänner. I många fall ångrar jag det i dag.
Varför ångrar jag mig? Jo, för att det kan bli för mycket av det goda. Min tränare sa en gång en väldigt klok sak; "Det är bara idioter som sysslar med ridsport". Man kanske inte ska ta allt för hårt på de orden, men jag håller faktiskt med. Man måste nog vara lite knäpp för att stå ut med den här sporten, eller i alla fall med de andra idioterna som samlats under ridsportens tak.
Förr var jag så himla inskränkt i min syn på omvärlden, jag tyckte att ridsportvärlden var det bästa som fanns och det var inte förrän för något år sedan som jag lyckades ta mig ur det hela. Det är ingenting jag ångrar i dag. Jag har fått en helt annan syn på världen sedan jag tog ett steg ut ur den där världen. Personligen så tycker jag att jag har blivit en bättre människa på kuppen.
Förr snackade jag skit om allt och alla, jag tittade snett på folk och jag kunde vara allmänt elak. Jag var så jävla omogen helt enkelt. Varför? För att alla jag umgicks var på det viset. Hästvärlden, eller i alla fall den unga hästvärlden är en fruktansvärt omogen värld. Sällan har jag stött på omognare, fördomsfullare och elakare kretsar än i just hästvärlden.
Varför ska det vara så? Är vi inte alla i den där världen av en anledning - av kärlek till våra fyrbenta vänner? Varför kan inte alla bara vara trevliga? Nej, man kan inte gilla alla men man ska fan inte behöva bete sig så jävla illa som många hästmänniskor gör. När jag ser tillbaka på hur jag var så skäms jag. Jag skäms över att den här världen ständigt och jämt lyckas locka fram det värsta ur unga (och äldre) människor.
Visst är det en individuell, pengastinn sport - två faktorer som lätt lockar fram dåliga, egoistiska och falska sidor ur folk. Men varför ska det behöva vara så här? Varför börjar "bästa vänner" snacka skit bakom ryggen på varandra när det kommer till den här "världen". Hur kan det alltid bli så? Hur kan det få vara så?
Jag vet så många som rentav tröttnat på hästar och ridsport just på grund av det som jag tagit upp i den här texten. Så borde det inte få vara. Det är helt jävla sjukt. Jag vet ingen annanstans där folk beter sig på det här sättet. Ett exempel som jag ofta och gärna drar upp är att nu under min sjukdomsperiod, när jag varit så sjuk att jag spenderat oräkneligt många timmar på sjukhus - vilka är det som brytt sig om mig? Vilka är det som skickat blommor? Vilka är det som stannat uppe på nätterna och oroat sig? Inte fan är det de så kallade "nära vännerna" som "älskar en så mycket" från hästvärlden. Nej, det är de andra vännerna, de som aldrig infunnit sig i hästvärlden. Hästvärlden är nämligen en falsk värld där du bara bryr dig om dig själv.
Nu vill jag förtydliga att jag självklart fått otroligt fina vänner genom ridsporten. Framförallt alla underbara hästar samt min bästa vän sedan fem år tillbaka - Heidi, men även andra nära vänner som jag verkligen litar på och bryr mig om. De är inte många men de finns här, de är mina diamanter bland all gråsten som finns i den här världen. Förr tog jag alla till mig och på sätt och vis gör jag väl fortfarande det, jag stänger inte ute någon, men samtidigt har jag lärt mig att välja mina vänner med större omsorg. Det tjänar man på i längden och man slipper undan smärtan att bli sårad när man än en gång blir sviken av de du trodde var dina vänner.
Varför jobbar vi inte emot detta då? Varför kan inte alla bara bryta den här jävla trenden som alltid funnits? Varför fortsätter man att snacka skit när man vet hur mycket det sårar? Varför ger man dryga kommentarer och varför ser man ner på folk? Du är inte bättre för att du har dyrare ridbyxor än någon annan och du är inte bättre än skogsmulletjejen för att du sitter på en ponny för flera hundra tusen. Du blir ingen bättre människa av att vara elak.
Såg att Heidi lagt upp allt som hon köpt under GHS, är det någon som är sugen på att se mina grejor? (Jag vet att jag redan lagt upp det på Lovicious, men sånt tröttnar man inte på, haha!)
Ett märke som värkligen inte fallit mig i smaken är HV Polo, och det är inte bara för att jag hatar ishockeylaget HV71 eller för att det är ett "flashigt" märke med mycket tryck och grejer - jag har alltid varit för stora tryck och flashiga prylar och älskar till exempel den 06/07-års modell av Scapaschabraken. Men HV Polo... Nej, jag vet inte. Jag brukar annars ha lätt för de flesta märken men jag skulle nog faktiskt aldrig kunna äga någonting från det märket.
Jag vet inte riktigt vad det beror på, det kan väl kanske ha och göra med att jag förknippar märket väldigt mycket med Hööks. Det är ju ett relativt dyrt och dint märke men i min hjärta har det blivit ett "billigt" märke bara för att det säljs på just Hööks. Tro nu inte att jag har någonting emot Hööks för det har jag inte, men det är inget ställe där jag brukar shoppa direkt. Jag är inte heller sådan att jag bara kan ha saker med en fet prislapp, jag köper saker efter kvalitet och utseende och jag tycker i alla fall inte att HV Polos saker har det sistnämnda (kvalitet kan jag inte uttala mig om).
Dessutom är jag inget stort fan av märken som alla har, till exempel så hade jag en period där jag var riktigt trött på Kingsland, men Kingsland gör i alla fall fina saker så därför har jag inget problem att bära det. HV Polo ser bara B ut...
På bilden ovan ser ni vart "felen" satt, det var alltså så att jag 1. fyllt ut svansen, 2. tagit bort ett spänne på sadelgjorden, 3. tagit bort Tretornmärket på stöveln, 4. tagit bort en person i "domarbåset" och 5. tagit bort en person i publikens solglasögon. Den första som hade alla fem rätt var Mikaela, hon får en länkning på bloggen i en veckas tid - sedan kommer en ny finn fem fel där ni andra kan tävla om en länk!
Nu är jag hemkommen från stallet, blev bara där i ett par timmar eftersom jag helt enkelt inte orkade vara uppe längre. Men det lilla är bättre än inget, inte sant? Spenderade större delen av tiden med lille C-I som dagen till ära såg mer ut som ett troll än en ponny. Så kan det gå när jag inte är där och kan frisera honom allt för ofta... Han är en såndär ponny som behöver extreme makeovers lite då och då då han har en benägenhet att låta sin man, svans och päls växa snabbare än blixten. Hur som haver så ägnade jag dagen åt att frisera den lille lite, han blev faktiskt riktigt fin!
Började med svansen, som ni ser så släpar den nästan i marken... Challe har en otroligt tjock och fin svans och den tar verkligen ingen skada av att man borstar igenom den varje dag (vissa hästar, Kiara till exempel, har ju väldigt tunn svans och då ska man gärna undvika det om man vill få en tjockare svans) men nu hade det väl varit lite slarvigt på den fronten. Tjock som den är så tar det en himla tid att borsta igenom den, men det är det värt! Klippte av den en dryg decimeter. Förr klippte jag den alltid väldigt kort men ärligt talat så är han finare i lite längre svans!
Det som växer snabbast på Challe måste helt klart vara hans öronhår... Förr, när jag tävlade honom var jag tvungen att klippa dem i alla fall inför varje tävling (dvs. varannan helg), för annars fick han små tofsar i öronen på direkten... Som tur är så är det ju enkelt att fixa, bara att klämma ihop öronen och klippa och eftersom han är så snäll och orädd om sina öron så kan man även klippa lite innuti dem.
Något av det som påverkar Challes utseende är hans "skäggs" vara eller icke vara. På vintrarna blir han extremt skäggig och det får honom att se väldigt mycket grövre ut än vad han är (även om han redan är väldigt grov), så att ansa där gör att han tappar en hel massa kilon i ansiktet, haha. Kan lätt se lite hackigt ut de första dagarna men ger man det bara ett par dagar så ser det snart fint ut!
Manen är förstås viktig att hålla fräsch eftersom att den förbättrar helhetsintrycket avsevärt. Jag brukade alltid tävla Challe i knoppar men det har man ju inte på till exempel på träning eller när man bara rider hemma så därför har jag alltid försökt se över hans man så ofta som möjligt, ett tag var jag helt manisk på den punkten och hade alltid saxen i högsta hugg, haha... Challe har en extremt tjock man som kan vara väldigt svårt att få jämn, men jag tycker att jag lyckades ganska bra!
Fixade även pannluggen som hunnit bli lång och stripig, han är mycket sötare i sprikrak och lite kortare (i höjd med ögonen)! Sist av allt ansade jag svansroten, tycker att det ger ett mycket mer städat intryck än att svansen är på tok för tjock upptill. Glömde dock att ta kort på dessa två, det får bli en annan gång!
I morgon eller i alla fall inom en snar framtid måste jag ta tag i att ansa hans lurviga ben också, de blir helt otroligt lurviga om man inte sköter dem så det är verkligen välbehövligt...
Nu är jag hemkommen från stallet, blev bara där i ett par timmar eftersom jag helt enkelt inte orkade vara uppe längre. Men det lilla är bättre än inget, inte sant? Spenderade större delen av tiden med lille C-I som bokstavligt talat såg bedrövlig ut! Skimmel som han är hade han förstås rullat sig som tusan. Skimmel förresten, han var mer chokladfärgad. Mörk, geggig choklad. Mysigt...
Dessutom börjar han mer och mer se ut som en vildhäst för varje dag som går då det var jättelängesen jag friserade honom. Vissa hästar gör det ju inte så stor skillnad på om man inte är noggrann med den biten men Challe ser verkligen ut som en helt annan häst efter lite vård. Han tappar en jäkla massa "fuskkilon" och ser betydligt nättare och mycket snyggare ut! Tänkte visa er i ett senare inlägg vad jag utsatte honom för, haha.
Kiara var gosig som vanligt och gnäggade på mig när jag kom och ville inte alls bli ryktad utan bara hålla på och pussas och mysa! Hon hör helt klart till de fyrbentas charmelit, alltid glad och sötare än socker. Helt oemotståndlig! Challe var faktiskt också väldigt gosig för att vara honom, han är annars en typisk valack som tycker att pussar och mys är äckligt, men i dag lät han mig snällt hållas (fast pussar är fortfarande lite onödigt tycker han)...
Egentligen skulle jag pröva lite nya saker på Madam men eftersom hon låg och vilade så kändes det bara dumt att störa henne. Söthästen!
Sitter här med en förfärlig värk i ryggen. Den kan jag tacka Appe för, som var så snäll och lät mig hoppa ett hinder alldeles själv på hoppträningen i söndags. Jag kan inte ta djupa andetag heller för det gör sjukt ont...
Jag tänkte bara säga att jag inom kort förhoppningsvis kommer lägga upp en bloppis här. För jag har massor med svarta saker i stl. cob att sälja. Och det är faktiskt en del fina saker till bra priser!
Skulle ni vilja se bilder på allt jag köpte på GHS?
Jag blir så lycklig när jag öppnar denna garderoben... Jag ääälskar snygga ridkläder!
Jag vill ha ett litet nätt sto. Ca. 160 cm i mkh. Väldigt pigg och känslig. Den ska hoppa hur bra som helst, och kunna gå minst 140 hoppning. Och vara e. Quite Easy. Typ 6 år (jag fattar ju att den inte kommer vara det hela livet, men när jag köper den). Ljusbrun, med svart man och svans. sen ska den vara glad när man hanterar den också. Jag skulle kunna tänka mig att ha en kopia av Butterfly Flip typ.
Nu till min fula ankunge Appe. Han är en valack på 170 cm i mkh, inte heller speciellt nätt. Han är ett fullblod... Jag hatar travare och fullblod och har svurit på att aldrig köpa någon häst av de raserna... Han är pigg men inte det minsta känslig. Han är 7 år och ligger efter i utbildningen. Han har dock rätt färg. Han är den suraste hästen jag någonsin mött... Sen att han bockar och rusar iväg och har sig är inte ett plus. Känns det som att han stämmer in på hur min drömhäst ska vara? Fast han är ändå min lilla bebis, och jag får väl helt enkelt sänka mina krav så dom passar in på honom!
... Åker jag till stallet för att gosa lite med mina bebisar, jag har inte varit där på jättelänge (förutom en snabbvisit när mamma skulle luncha i helgen) så det ska bli väldigt mysigt! Ska självklart inte rida utan bara gosa med de små och kameran följer med så har ni tur kommer det både film och bilder i kväll!
Om ni följt min egen blogg så vet ni att jag lider diverse sjukdomar som hindrat mig från att både rida och gå i skolan de senaste månaderna, jag har faktiskt inte varit uppe på hästryggen sedan den 18:e januari, vilket i skrivande stund är nästan 60 dagar sedan. Det är mitt livs längsta riduppehåll och det är förstås väldigt, väldigt tråkigt.
Vad beror detta på då? Jo, jag lider av körtelfeber, hjärtmuskelinflammation samt något dolt hjärtfel som läkarna inte lyckats hitta. Mina levervärden har varit tokiga men är nu stabila, så får vi bara pli på hjärtat så borde jag vara uppe i sadeln ganska snart.
Som ni förstår så blir det inte särskilt mycket ridinlägg från min sida och antagligen inte heller särskilt "i dag har jag varit i stallet"-inlägg då jag just nu inte orkar vara där särskilt mycket i och med att jag är såpass sjuk som jag faktiskt är. Jag får försöka kompensera det till att jag har massvis med tid att skriva andra sorters inlägg (åsikter, tips, outfits osv.) i stället! Mig slipper ni med andra ord inte undan trots att jag är sjuk!
Skicka iväg en kommentar med vart de fem felen finns i bild 2 samt en länk till din blogg, den första som hittar alla fem felen vinner en länkning som kommer att finnas i menyn under en veckas tid!
(Att andra bilden är ljusare är inte ett av felen, det blev så när den laddades upp...)
Tja! Jag heter Heidi och är 19 år. Jag tog studenten i somras och är nu så gott som arbetslös. Livet är härligt! Jag bor hemma hos min mamma med våra två överviktiga katter i en liten lägenhet. Livet är inte härligt! Jag har även en annan mer personlig blogg också, som vissa kanske vet. Den heter rathed.blogg.se och jag kommer nog finnas där också om jag känner för det!
Jag har ridit sen jag var 9 år gammal, då började jag på en liten ridskola, Loo Ryttarförening. När jag var 13 år bytte jag till Alingsås Ryttarsällskap och där är jag kvar än idag och jag kommer aldrig att byta! Jag är en hoppryttare rakt igenom och har alltid varit. Jag har tävlat hoppning sedan 5 år tillbaka och det tänker jag fortsätta med! Jag tränar oftast för Karin Jacobsson och ibland även för andra tränare när det finns möjlighet.
Jag tävlade ett litet sto vid namn Madam Butterfly förra året. Vi tävlade upp till 100 cm med placeringar och hon är en underbar häst med en otrolig vilja. Dock är hon rätt begränsad när det gäller hoppning och tävling och kan som det ser ut nu inte gå högre än 110 cm. Så i januari detta året så kom det en ny stjärna till stallet, så nu får Madam glädja någon annan ryttare, och ni vet nog vem. Min nya stjärna heter Faune Apache, men jag kallar honom Appe! Han är ett 7-årigt engelskt fullblod e. Funambule-Spectacular Tide. Han var inte hoppad under ryttare när han kom och är lite efter i utvecklingen, men han försöker och det går framåt! Jag har hoppat in honom och nu hoppar han 1 meter utan problem så det ska nog inte vara några problem att komma ikapp! och snart ska vi ut och hoppa lite clear rounder!
Innan jag blev 18 år, så tävlade jag såklart ponny! Första tiden av min tävlingskarriär tävlade jag Herkules, en holländsk ridponny på 139,6 cm i mkh. Han var den perfekta första ponnyn och han har lärt mig otroligt mycket! Vi tävlade upp till LB hoppning, och tillsammans har vi massor med vinster och placeringar! Sen växte jag ur honom och fick byta upp mig till D-ponny. Artax hette han och även han var en holländsk ridponny. Denna ponnyn hade massor med kapacitet och han hoppade allt! Min drömponny. Vi tävlade upp till LB hoppning med placeringar. Vi placerade oss på näst intill varje tävling. Han var bäst! Men även denna underbara tid hade ett slut, jag blev för gammal.
Sen finns det en liten ponny till som jag tänker nämna. Nämligen min lilla älskling. Mira. En liten men väldigt envis B-ponny. Alla somrar med henne, alla skenturer, alla gånger jag fått vandra hem utan häst... Vi har dock bara hoppat några clear rounder upp till 50 cm, mer kan man inte begära av henne. Haha, hon är minst sagt speciell och har en stor egen vilja. Men hon har lärt mig så mycket. Jag kan inte annat än att älska denna lilla tjockis!
Sen ska jag någon annan gång berätta om alla andra hästar jag tränat och tävlat och några andra som betytt lite extra för mig.
Det blev väldigt långt det där. Men så tänkte jag berätta lite om andra intressen som är det vanliga kan man säga. Shoppa, festa, umgås med vänner och pojkvän. Om ni undrar något kan ni alltid fråga i en kommentar eller mail!
Hej där! Lovisa heter jag och har ni väl hittat hit så känner ni säkert igen mig från min blogg www.lovicious.blogg.se, som tidigare var mer av en hästblogg med några tusen läsare om dagen. Egentligen så ville jag aldrig att det skulle vara en ren hästblogg utan mer en blogg som handlade om mitt liv, med andra ord om allt från hästar och hockey till mode och fester. Som med allt annat så steg och sjönk hästintresset från dag till dag, vilket ledde till att jag helt enkelt sket i att skriva om våra fyrbenta vänner de dagar då jag inte hade lust. Det var ju trots allt ingen hästblogg och därför hade jag ingen press på mig att skriva om just hästar - till mina läsares förtret...
Jag och Heidi, som är min bästa vän sedan snart fem år tillbaka, har länge bollat med tanken att starta en hästblogg tillsammans och nu gör vi alltså slag i saken och startar LMHB! Egentligen är jag inget stort fan av hästbloggar, de enda riktiga hästbloggarna jag läser är Ponnyochryttare och Johanna Grant och det är bara för att jag är vän med Lisa, Andréa och Johanna som har dem. Visst kollar jag in många andra hästbloggar också men det är inga fler som jag verkligen följer. Så ja... Varför starta en hästblogg när man inte gillar hästbloggerskor generellt? Svår fråga det där, men kanske för att få den där hästbloggsvärlden att bli lite bättre. Lite mindre skitsnack, lite mindre stavfel (som får mina ögon att blöda) och lite mer av mig och Heidi. Kan det bli bättre? Nej, trodde väl inte det!
Vem är då Lovisa Munter? En 18-årig (92:a) tjej från Alingsås, jag pluggar media på Alströmergymnasiet i samma stad och går andra året då jag gått om ett år (självvalt). Jag bor hemma med min mamma, min pappa och mina två yngre syskon (lillasyster är också hästintresserad och rider). Jag har ridit i princip hela livet, regelbundet sedan jag var 3-4 år.
Jag rider och tävlar för Alingsås Ryttarsällskap och skulle aldrig kunna tänka mig att byta klubb! Jag tränar just nu för Karin Jacobson och ibland även för Sandra Björneland. Hästarna och ponnyerna har kommit och gått genom åren och så även valet av gren. När jag var yngre red jag mest dressyr men numera är det hoppning för hela slanten.
I skrivande stund är jag mitt i en övergångsperiod mellan två hästar, då jag det senaste året ridit en liten tysk import vid namn Kiara. Kiara är egentligen en förvuxen ponny som kanske egentligen inte har det som en tävlingshäst behöver och då jag vill ha en häst att komma ut och tävla så har jag valt att byta häst. Nya stjärnan heter Madam Butterfly och är ett 11-årigt sto e. Cortus-La Paz. Hon är tävlad tom. regional 110 och tränad tom. 120. Jag har inte så mycket att skriva om henne i nuläget, ni får helt enkelt följa bloggen för att få följa vår utveckling tillsammans!
Tidigare har jag mest meriter från tiden med Charles Ingvar. En underbar liten irländsk C-ponnyvalack som lärt mig det mesta jag kan. Vi tävlade tom. LB hoppning med en hel massa placeringar och några vinster. Han gav mig världens bästa ponnytid och kommer alltid att vara en av de hästar som har störst plats i mitt hjärta. Jag rider honom fortfarande ibland och det är alltid lika kul!
Sedan så har det alltid funnits en massa andra hästar och ponnyer i mitt liv, mer eller mindre betydelsefulla. Några av de som betytt mest för mig är följande:
• Evelyn - C-ponnysto som var min favorithäst på ridskolan från 1996 till 2008. Det var henne jag startade min tävlingskarriär på. Avlivades 20 år gammal pga. skada 2008.
• Carioso R - Den första storhästen i mitt liv. Red honom för försäljning hösten 2008 och trots att vi bara fick en väldigt kort tid tillsammans kom han att betyda mycket för mig. En väldigt talangfull som säkerligen hade gått långt med rätt ryttare.
• Utility Lady - Ett underbart holländskt D-ponnysto med superteknik, superstam och ja... Det som krävdes för att bli en riktig superponny. Jag red henne under mitt sista ponnyår, står nu i Skövde.
• Trollskogens Miranda - Ett väldigt fint D-ponnysto som jag red under några månader, en helt fantastisk ponny som gick från att bara ha hoppat enstaka småhinder till att hoppa felfria 120-banor på väldigt kort tid. Betar nu på de evigt gröna ängarna efter att vi fått ta bort henne då hon bröt benet i hagen förra våren.
Det där var bara ett fåtal av alla hästarna som funnits i mitt liv, jag ska försöka att skriva lite om hästar som funnits i mitt liv i enskilda inlägg i framtiden!
Nåväl, det där var väl det mesta om mig som ryttare. Andra intressen jag har är ishockey (men eftersom att jag vet att det inte är något populärt ämne bland er läsare hoppar jag över att prata mer om det), att vara med mina vänner, festa, shopping och allt såntdär som de flesta tjejer i min ålder gillar! Så ja... Det där var väl det mesta om mig, är det någonting ni undrar över är det bara att skicka iväg ett mail eller en kommentar!
Varmt välkomna ska ni vara till LMHB, som kort och gott är en sammansättning av ägarnas initialer - Lovisa Munter och Heidi Björk. Svårare än så är det inte! Bloggen kommer att vara en renodlad hästblogg och kommer att kretsa runt dels våra egna företagande och erfarenheter men också tankar och tips om utrustning och andra saker som vi ständigt möter i vår vardag tillsammans med hästarna!
Inom kort kommer det att komma upp presentationer om oss som driver bloggen och efter det kör vi igång. Vi finns även på bloggarna Lovicious och Rathed, så orkar ni inte vänta på att vi blir färdiga med presentationerna kan ni alltid kolla in där!
Hejsan! Varmt välkommen till LMHB, en blogg av och om två Alingsåstjejer som båda tävlar hoppning på stor häst. Här kan du följa vår allt från hästvardag och tävlingsframgångar till inköp och shoppingtips.
Lovisa är 18 år och tävlar i hoppning. Håller på att gå över från tyska stoet Kiara till Cortusavkomman Madam Butterfly, som under sina 11 år tävlat tom. regional 110. Lovisa har tidigare tävlat C-ponnyn Charles Ingvar under flera års tid.
Heidi är 19 år och tävlar även hon i hoppning. Just nu rider hon engelska fullblodet Faune Apache som är 7 år och väldigt grön och outbildad. Deras mål i år är att komma ut på tävlingsbanorna tillsammans! Tidigare har Heidi tävlat en hel del med bland annat C-ponnyn Herkules och D-ponnyn Artax.